# ID: svediakorp-gov428326
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,673
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Dagens debatt sker vid en väldigt lämplig tidpunkt.
Betänkandet är utmärkt.
Jag vet att ledamöterna förstår mig när jag säger att jag är särskilt intresserad av detta ämne.
Debatten äger rum ett år efter det att kommissionens? Asienstrategi? offentliggjordes 2001, och en vecka efter den första årsdagen av angreppen i New York och Washington.
Den äger också rum, som redan har nämnts, när det inte är långt kvar till det fjärde mötet Asien-Europa, då 26 politiska ledare från Europa och Asien träffas i Köpenhamn.
Jag kommer att koncentrera mig på dessa punkter under min korta presentation i dag, så låt mig behandla dem i nämnd ordning.
För det första,? den strategiska ramen för förbättrade partnerskap? från den 4 september 2001 följde vårt första konkreta dokument från 1994 om en ny Asienstrategi, i vilket man erkände att de nya förbindelserna mellan Asien och Europa hade utvecklats längre än att bara omfatta? bistånd och handel?.
Det strategiska dokumentet från 2001 återspeglar därför vikten av att det finns mycket att vinna på en politisk dialog mellan Europeiska unionen och Asien.
Globaliseringens makalösa snabbhet har också påverkat utvecklingen i båda regionerna.
Vi föreslår en utveckling mot ett jämbördigt partnerskap med Asien, som grundas på fyra huvudpunkter.
För det första, erkännande av den stora kulturella, politiska och geografiska mångfalden i Asien.
För det andra, stärkande av Europeiska unionens politiska och ekonomiska närvaro i regionen.
För det tredje, att nå bättre balans mellan de ekonomiska, politiska, sociala och kulturella delarna i vår strategi.
För det fjärde, att erkänna att de asiatiska länderna är nödvändiga partner för Europeiska unionen - en punkt som vi håller på att ge till känna under de pågående samtalen om internationell handel.
Vi är fullständigt medvetna om parlamentets oro när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och spridandet av demokrati, goda styrelseformer och rättsstatsprincipen i Asien och på andra håll.
Detta är skälet till varför ett konstruktivt engagemang - som t.ex. vår dialog om de mänskliga rättigheterna med Kina - är så viktigt för kommissionen.
Vi delar också parlamentets oro när det gäller de fortsatta slitningarna mellan de styrande på var sin sida av Formosasundet, och tar till oss parlamentets åsikter om våra förbindelser med Taiwan.
Samtidigt som Europeiska unionens? Ett Kina? -politik förutsätter formella förbindelser med Taiwan, måste vi förstå att Taiwan är en viktig ekonomisk partner för Europeiska unionen - det är vår tredje största partner i Asien och Stillahavsområdet.
Vi kommer därför att upprätthålla och, då det är nödvändigt, intensifiera vår dialog med den taiwanesiska förvaltningen inom det ekonomiska området och andra områden.
Kommissionen, som parlamentet känner till, har också för avsikt att öppna ett kontor i Taipei mycket snart, förmodligen i slutet av året.
Vi stöder dessutom ett taiwanesiskt deltagande i internationella organisationer och processer, då detta är förenligt med Taiwans status.
Både rådet och parlamentet har naturligtvis diskuterat och kommenterat strategin efter de motbjudande händelserna den 11 september, som har fått viktiga konsekvenser för politiken och åtgärderna.
Den mest uppenbara påverkan har skett i förhållande till vår politik gentemot Afghanistan, som vi just haft möjlighet att diskutera ingående i kammaren.
Det är nu bara några dagar kvar till ASEM 4 i Köpenhamn.
Förutom de regelbundna ASEM-mötena mellan utrikes- och finansministrarna, som snart kommer att kompletteras med ett möte mellan ekonomiministrarna i Danmark, har vi hållit olika ministermöten om miljön och om hur vi skall hantera migrationen.
Dessa möten resulterade i olika konkreta initiativ som kommer att stödjas av ledarna vid själva toppmötet.
Ministern tog upp de huvudämnen som kommer att diskuteras under toppmötet.
Jag hoppas det följer den linje som tillämpats av utrikesministrarna, som gör diskussionen vid dessa tillfällen litet mindre formell och inskränkt.
En av de större fördelarna med ASEM är att det ger en möjlighet att engagera ledare från olika kulturer och civilisationer, och från länder som befinner sig i olika utvecklingsstadier, för att dra nytta av sammanhållning genom mångfald.
Och, som har nämnts, ledarna kommer för första gången att diskutera dialogen mellan kulturer och civilisationer på detta sätt.
Asien - detta är min största underdrift under den senaste tiden - är en oerhört stor region, och vi förespråkar därför inte? en politik som passar alla?.
I vårt senaste strategidokument har vi delat in Asien i fyra underregioner, dvs.
Syd, Sydöst, nordöstra Asien och Australien med Oceanien.
Specifika strategiåtgärder kommer att vidtas inom den gemensamma ramen.
Asien är alltså oerhört viktig för kommissionen.
Det finns tre grundläggande komponenter i vårt förhållningssätt.
En av dem har att göra med definitionen av själva Asien, eftersom geografiska, kulturella, politiska och andra begrepp definieras på olika sätt.
Sedan har vi frågan om täckning av vår? Asienstrategi?, som har varit ämne för en viss diskussion sedan dess offentliggörande i fjol.
Till sist har vi den pågående diskussionen om utvidgningen av ASEM-partnerskapet.
När det rör denna sista punkt, kanske ledamöterna kommer ihåg att man inom ramen för samarbetet mellan Asien och Europa år 2000 införde den dubbla samförståndsprincipen.
Den innebär att ett beslut om nya deltagare kommer att fattas i samförstånd av alla partner, först då en kandidat har fått stöd från sin egen region.
Vi är medvetna om att många ledamöter har uttryckt en önskan om att utvidga ASEM till andra partner i Asien.
Vi har redan kommit överens - på utrikesministernivå inom ramen för ASEM - att konsolideringen av ASEM och utvidgningsfrågan kommer att tas upp vid nästa toppmöte som skall hållas i Hanoi 2004.
Detta var ett klokt beslut: Vi måste använda tiden fram till nästa toppmöte till att inte bara förbereda ASEM för fler deltagare, utan också till att mycket noga förbereda dagordningen till detta möte.
Att välja sakfrågor där det finns ett? ASEM-mervärde? är viktigt, i syfte att undvika överlappande dagordningar.
Det är alltså viktigt att fastställa vad som skall behandlas bilateralt, regionalt eller multilateralt.
I det regionala sammanhanget måste vi se till att Asean, ARF och ASEM arbetar med de frågor som respektive forum är bäst på att ta itu med.
Vi kommer att ta fullständig hänsyn till parlamentets förslag under förberedelserna av det toppmöte i Hanoi som jag har hänvisat till, och jag kan försäkra ledamoten att vi kommer att fortsätta att ta största möjliga hänsyn till detta omfattande betänkande.
Jag vill avsluta med att nämna tre saker.
Vi har visat vårt växande intresse för Asien genom de förändringar som har gjorts under det senaste året inom våra tjänsteavdelningar som sysslar med yttre förbindelser.
Parlamentet vet att vi bara kan öppna nya delegationer om vi stänger eller skär ned de som redan finns.
Parlamentet är förståeligt nog mycket bestämt när det gäller vårt tak för antalet delegationer i världen.
Parlamentet vet också att man, i det stora hela, får mer publicitet om man stänger eller skär ned ett kontor, än beröm om man inrättar ett.
Trots de politiska problem som vi står inför, kommer vi under de kommande månaderna att kunna informera om öppnandet av nya delegationskontor i Malaysia, Singapore, Kambodja, Laos och Nepal, och öppnandet av ett kontor i Taiwan.
Parlamentet vet att i en miljö där dessa saker inte kan åstadkommas med blixtens hastighet, är detta en ganska bra prestation och en fingervisning om den prioritet vi ger Asien.
För det andra är jag helt övertygad om att sydöstra Asien är en region som vi inte uppmärksammat tillräckligt, och för vilken vi inte utarbetat en tillräckligt sammanhållen strategi.
Före 1997 stod europeiska företag, banker och andra intressen i kö - kanske ofta överväldigade av historier om asiatiska ekonomiska mirakler - för att, med överdriven optimism, etablera sig i sydöstra Asien.
Problemet sedan 1997 är att alldeles för många av dem har lämnat området och att de inte har varit realistiska när det handlar om vad som kan åstadkommas där.
Jag är mycket mån om att vi bör utveckla en mer sammanhållen europeisk politik för sydöstra Asien och ge den högre prioritet.
Nästa år kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande i vilket vi skall försöka att ställa våra handels-, affärs- och miljömässiga, samt våra ekonomiska och politiska förbindelser med sydöstra Asien i ett förnuftigt sammanhang.
Till exempel Indonesiens betydelse i samband med vår politik och ekonomi måste betonas genom ett upprättande av en tydligare och mer sammanhållen politik.
Min sista punkt är att vi har visat en förmåga att vara en stödjande, men inte en obetydlig aktör, på den koreanska halvön.
Jag anser absolut att den politik som förs av president Kim Dae-Jung är helt riktig.
Det är mycket viktigt för oss att spela en stödjande roll - kanske inte lika viktig som den roll som andra spelar, t.ex.
Förenta staterna, Kina och Japan - men likväl en viktig roll för försoningen på den koreanska halvön och för att uppmuntra Nordkorea att förena sig med resten av mänskligheten.
Vi bör fortsätta att bygga på den grund som vi har lagt inom detta område.
Detta är bara en fingervisning om hur, utan någon egenkärlek och att överdriva vad vi kan åstadkomma, om vi bara koncentrerar oss på vissa av de områden där vi har faktiska möjligheter, vi faktiskt kan förverkliga mycket mer av vår Asienpolitik, och detta har vi för avsikt att göra.
(Applåder)
