# ID: svediakorp-gov428315
# author: Van Orden (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 882
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I alla våra ansträngningar att hjälpa till med att skapa ett bättre Afghanistan, bör vi inte glömma bort varför vi gör detta med ett sådant engagemang.
Skälet är naturligtvis att vi vill utrota terrorismen, hjälpa till med att bygga ett fredligt, välorganiserat, hållbart och bättre samhälle, och se till att extremisterna inte får ny grogrund vare sig inom landet eller på andra håll.
Alla våra åtgärder bör mätas med dessa måttstockar, och vi måste inse att läget är känsligt och att det finns stora utmaningar för både ISAF och de andra koalitionsgrupperingarna som är verksamma i landet.
Det finns nu ett bredare samförstånd när det gäller ISAF: s utvidgande av sitt mandat utanför Kabul.
Detta är inte bara en fråga om tillgång till lämpliga internationella styrkor utan, som kommissionär Patten har sagt, det prövar också samarbetsvilligheten hos de motsträviga lokala krigsherrarna, som ofta stöds av utländska intressen i regionen, och i vilken utsträckning de kan tänkas underkasta sig centralmakten i Kabul.
De turkiska styrkorna måste gratuleras för att de på ett tillfredsställande sätt har slutfört första hälften av sitt chefskap i ISAF.
Skapandet av en duglig och pålitlig afghansk armé och poliskår - som sker samtidigt, i mångt och mycket under amerikanskt, brittiskt och franskt överinseende - kommer att ta tid och det verkar råda liten tveksamhet om att ISAF måste fortsätta sin verksamhet nästa år, och att man behöver tidiga fingervisningar om arrangemangen för det nästkommande chefskapet.
Det sista vi behöver, när man nu håller på att diskutera åtgärder mot Irak, är osäkerhet om de militära arrangemangen i Afghanistan.
Låt mig belysa tre specifika aspekter i sammanhanget: flyktingar, EU-finansiering och landminor.
Först och främst flyktingar, som Haarder tog upp tidigare.
Det finns nu en viss säkerhet i Afghanistan.
Samtidigt som många flyktingar har återvänt till landet, finns det dock miljontals kvar i Iran och Pakistan.
En del personer säger att det rör sig om respektive två eller tre miljoner, även om beräkningarna avsevärt skiljer sig åt.
En stor andel av flyktingar och asylsökande som kommer till Förenade kungariket och andra europeiska länder, kommer dessutom ursprungligen från Afghanistan.
Vi bör komma ihåg att många är extremister, och att vi därför är sårbara mot befintligheten av muslimska extremister i våra egna samhällen - som inte bara kommer från Afghanistan.
Detta är galenskap.
Mer koncentrerade och beslutsamma åtgärder krävs för att hantera dessa problem och uppmuntra ett återvändande till Afghanistan.
När det gäller finansieringsfrågan, de 4,5 miljarder US-dollar som man gjorde utfästelser om i Tokyo i januari, inklusive över 1 miljard US-dollar från Europeiska unionen, har, till största delen, anlänt mycket försenade - jag har emellertid noterat kommissionärens kommentarer om det sätt på vilket kommissionen har reagerat.
Det finns ett absorptionsproblem: Den interimistiska regeringen i Afghanistan saknar institutioner som kan fördela pengarna på ett effektivt sätt, och den behöver mer hjälp med detta.
Samtidigt måste det finnas en kontroll och förvaltning av de internationella medlen.
Jag säger detta vid en tidpunkt då, återigen, Europeiska kommissionens förfaranden i sammanhanget har utsatts för allvarlig kritik och, som fram till nyligen i området där den palestinska myndigheten är verksam, frågan om lämplig kontroll av medlen i stort sett verkar ha undvikits av det internationella samfundet.
I Bonnavtalet fastställs rätt och slätt:? Medlemmarna av den interimistiska förvaltningen skall följa en uppförandekodex som utarbetats i enlighet med internationella normer?.
Denna kodex har inte offentliggjorts och verkar, i vilket fall som helst, inte vara tillräcklig.
Vi måste insistera på att de styrande i Afghanistan och det internationella samfundet, däribland Europeiska unionen, vidtar åtgärder för att få till stånd en lämplig förvaltning, redovisning och användning av dessa medel.
Till sist har vi frågan om landminor, som redan berörts av andra talare.
Afghanistan är ett av de mest minerade länderna i världen.
Detta var fallet i september förra året, och läget har förvärrats sedan dess.
Befintligheten av landminor och blindgångare är ett stort hinder för den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Man har beräknat att mellan fem och tio personer skadas av minexplosioner varje dag i Afghanistan, och att det finns ca 10 miljoner minor utspridda i landet.
Vi välkomnar beslutet av den interimistiska regeringen i Afghanistan att ansluta sig till Genèvekonventionen och förbjuda användningen av truppminor, men minorna finns fortfarande nedgrävda i jorden och man ser offren på kryckor på gatorna.
Det finns ett akut behov av ett lämpligt samordnat och finansierat åtgärdsprogram, för att återuppta minröjningen på åtminstone den nivå som man hade nått före september i fjol.
Det behövs en överenskommen, tidsbegränsad insats, annars kommer vi fortfarande att diskutera saken om tio år.
Det finns fortfarande mycket att göra i Afghanistan.
Låt oss göra det på rätt sätt, genom ett gott samarbete med Förenta staterna och andra allierade - och låt oss alltid komma ihåg varför vi finns på platsen.
(Applåder)
