# ID: svediakorp-gov428314
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 297
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär och herr rådsordförande!
Egentligen gjorde vi ett stort fel efter det första kriget, efter ryssarnas nederlag i Afghanistan.
Vi bekymrade oss då för litet om återuppbyggnaden av Afghanistan och såg inte till att det skedde något konfliktförebyggande genom att återuppbygga det här samhället.
Vi får naturligtvis inte göra samma fel igen.
Det afghanska samhället är invecklat på grund av dess många olika grupper, stammar, religiösa och etniska olikheter.
De diverse kulturerna måste integreras och Afghanistan, ett land som måhända alltid varit kraftigt militariserat och som fortfarande är det, måste på nytt lära sig att en rättsstat inte kan uppstå genom en gevärspipa.
Fundamentalismen har absolut inte försvunnit ur det afghanska samhället ännu, men vi måste göra det möjligt för flyktingarna att återvända genom att planera våra program väl och garantera ett maximalt deltagande av befolkningen i det hela, även kvinnorna.
Vi måste göra detta till ett villkor, för om de endast får pengar och sedan återigen kan dölja sina kvinnor i slöjor, och förpassa dem till hem och spis, då är något helt fel.
Ekonomin måste byggas upp, landsbygden måste återigen göras brukbar genom minröjning.
Allt det kommer att kosta mycket pengar och framför allt mycket tålamod.
Då banditismen också är mycket utbredd får vi inte bli förvånade över att det då och då utbryter väpnade skärmytslingar mellan grupperna.
Därför yrkar jag med eftertryck på omsorgen om de mänskliga rättigheterna.
Vi måste se till att inget blir ostraffat, att utredningar verkligen görs av eventuella brott mot mänskligheten.
Eventuellt kan vi i det avseendet hjälpa Förenta nationerna så att deras moraliska prestige även stöds med ekonomiska medel.
