# ID: svediakorp-gov428311
# author: Gröner (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Europeiska unionen har spelat en ytterst positiv roll i demokratiseringen av Afghanistan!
Kommissionen förtjänar ett särskilt tack för detta, men det gör även de lokala krafterna.
Redan på internationella kvinnodagen 1998 startade Europas kvinnor kampanjen? En blomma till kvinnorna i Kabul? och beklagade de kränkningar av mänskliga rättigheter som framför allt uteslöt kvinnorna från utbildning, läkarvård, arbete och politiskt engagemang.
Det skulle dröja ytterligare sex år av talibanskt skräckvälde innan det dök upp ett uns av hopp om demokrati.
Den internationella antiterrorkoalitionen satte då stopp för talibanspöket.
Omedelbart startades demokratiseringsrörelser, och i Petersberg utanför Bonn spelade EU återigen en positiv roll.
Nästan obemärkt, men parallellt med detta, sammanträdde det första afghanska kvinnotoppmötet i Bryssel på inbjudan av europeiska kvinnor.
Här gavs afghanskorna, både exilafghanskor och afghanskor från Afghanistan, möjlighet att skapa ett forum för att finna sig själva efter två decenniers politisk avhållsamhet.
Tack vare det internationella trycket gavs kvinnorna först och främst plats i den traditionella rådsförsamlingen Loya Jirga och därefter i den nya övergångsregeringen.
Under tiden har vi sett till att budgeten har fått medel för att hjälpa kvinnorna med allt de behöver ta igen och för att organisationer för självhjälp, som? Revolutionary Association of Women of Afghanistan?
(RAWA) skall kunna få hjälp via budgeten.
Det är med bestörtning vi nu hör rapporterna om att de första flickskolorna återigen stängs, att fundamentalisterna återigen vill ha bort kvinnorna ur det offentliga livet och att de kvinnliga ministrarnas politiska inflytande kringskärs.
Vi måste använda hela vårt politiska inflytande för att se till att situationen inte återigen försämras för kvinnorna och att hjälpen inte minst når ut till landsbygdsområdena och kvinnorna där.
Tillsammans med kvinnorna i Europarådet har vi tagit ett initiativ om att tillsätta en multinationell observatörsgrupp som skall garantera att hjälpen kommer fram till kvinnorna.
Här tycks man behöva elda på ytterligare.
Jag ber alltså kommissionen mycket enträget att fortsätta fokusera på kvinnorna och kräver att vi bekämpar roten till det onda, nämligen fattigdom och analfabetism bland kvinnorna.
Jag tror - även om världen nu koncentrerar sig på andra frågor - att fokus måste bli kvar i Afghanistan och att vi finns där på plats.
Min partigrupp, den socialdemokratiska gruppen, kommer att sända en delegation till Afghanistan, och här förväntar jag mig stöd från kommissionen, logistisk hjälp.
Ett hotande krig i Irak skulle återigen omintetgöra mycket av detta.
Därför krävs det att vi gör stora ansträngningar för att bidra till att skapa fred i regionen.
(Applåder)
