# ID: svediakorp-gov428268
# author: Nicholson of Winterbourne (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag gratulerar kommissionen och gruppen från kommissionärens kansli, som letts av Fotiadis, och de på platsen, till det fantastiska arbete de utför.
Jag var närvarande vid konferensen om utfästelser i Tokyo, och kände mig stolt över det sätt på vilket Europeiska unionens ledarskap, i samband med återuppbyggande av stater, företräddes av både kommissionen och rådet.
Jag gratulerar kommissionären och det dåvarande spanska ordförandeskapet, för det sätt på vilket man skötte ledarskapet för Europeiska unionen på platsen.
Men kommissionens efterföljande arbete har visat att jag har rätt: Bland de internationella gemenskapsblock som hävdar att de kan återuppbygga stater, står Europeiska unionen ensam.
Och vi arbetar under svåra och farliga förhållanden.
Det är väldigt svårt att hjälpa ett land som Afghanistan.
Det aktuella huvudbudskapet från den afghanska regeringen går ut på att de internationella utfästelser som gjordes i Tokyo inte har uppfyllts, och att regeringen därför inte kan genomföra sin verksamhet.
I lördags i Teheran fick jag möjlighet att samtala med den nya afghanska ambassadören i Iran.
Han påpekade just detta.
Jag påpekade för honom att om det finns en partner han verkligen kan lita på, så är det Europeiska unionen.
Jag rekommenderar de prioriteringar som unionen har angett, som kommissionären har redovisat i dag, eftersom - som jag sade - det inte är en enkel fråga.
Vatten.
En ledamot, dvs.
Morillon, har redan nämnt den allvarliga torkan.
Torka råder i sydvästra Afghanistan - den härrör från den iranska slätten.
Man är sysselsatt med 26 större vattenprojekt i Iran, genom vilka man skall försöka att tillhandahålla vatten till den lokala befolkningen.
På andra sidan gränsen i Afghanistan har jag inte sett till några vattenprojekt över huvud taget.
Ändå är detta den värsta torkan på åtminstone 300 år.
Den har drabbat många hundratusentals människor.
När det råder torka kan naturligtvis inte jordbrukarna odla alternativa grödor.
I sydvästra Afghanistan finns inte särskilt många minor.
Man kan odla opiumvallmo under denna torka.
Tyvärr är det så att vallmo växer oerhört bra när det råder torka.
Fram till dess vi startar vattenprojekt i området i sydvästra landet, kan vi inte klaga så högljutt över att opiumproduktionen inte stoppas.
Naturligtvis stoppas den inte.
Siffrorna som lämnats av den afghanska regeringen har oavsiktligt varit vilseledande för det internationella samfundet.
Vatten bör vara en av de viktigaste prioriteringarna.
När det gäller hälso- och sjukvård, är tillståndet hos befolkningen mycket dåligt.
Den förväntade livslängden är 46 år - efter Somalia den kortaste i världen.
Alla hälso- och sjukvårdsindikationer visar att tillståndet inom området har varit uruselt under de senaste 23 åren, och att det råder brist på utbildning.
Låt oss insistera på att andra internationella biståndsgivare koncentrerar sig på småskaliga hälsoprojekt för att genomföra Världshälsoorganisationens övergripande plan inom området.
Inte stora sjukhus för vilka man inte kan få tillräckligt med personal eller resurser, utan mer massvaccinering, fler primärvårdskliniker, fler mobila sjukvårdskliniker.
Låt oss påverka andra biståndsgivare att koncentrera sig på dessa områden.
Sedan har vi, naturligtvis, kvinnors rättigheter.
Jag måste berätta för er att kvinnors rättigheter har försämrats, inte förbättrats.
Så sent som i förra veckan, t.ex., antog regeringen en lag enligt vilken kvinnors musik inte får sändas i radio.
Det är alltså inte lätt.
Jag gratulerar kommissionen och uppmanar den att tillämpa samma metoder som vår grupp i Bryssel och på platsen.
Vi gör ett alldeles fantastiskt arbete; jag är rädd att andra inte på långa vägar är lika framgångsrika.
(Applåder)
