# ID: svediakorp-gov428266
# author: Morillon (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 759
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister Haarder, herr kommissionär Patten!
Tack för att ni gett oss tillfälle att i detalj gå igenom situationen i detta ödelagda land, som ni sade för ett år sedan, herr Haarder, i detta glömda land, ni har valt era ord väl herr kommissionär.
Men ingen här har glömt analyserna från dem som för inte så länge sedan ansåg sig vara goda Afghanistankännare, och som lovprisade ett samförstånd med talibanregimen, under föregivande av inrättandet av en realpolitik gjorde dessa talibaner till de enda som kunde trygga en skenfred i detta olyckliga land, som så länge varit splittrat av stamkonflikter - det påminde ni om, herr Haarder.
Risken var alltså att landet, efter talibanstyret, åter skulle falla offer för olika krigsherrar.
Därför kan vi inte annat än att glädja oss över att landet, trots dessa förebud, i dag inte plundras och skövlas, och att de resultat som redan uppnåtts när det gäller att återinföra ordning i landet tvärtom är uppmuntrande.
Visst är resultaten uppmuntrande, liksom ni sade herr Haarder.
Men de är fortfarande långt ifrån tillfredsställande, eftersom kampen mot al-Qaidas och mulla Omars terrorism långt ifrån är slutförd, eftersom säkerheten inom territoriet på grund av detta inte är tryggad, eftersom landets nödvändiga omorganisation genom inrättande av institutioner som garanterar att alla landets etniska grupper företräds, samt respekten för den internationella rätten och för de mänskliga rättigheterna, fortfarande bara har påbörjats, eftersom flyktingarnas omfattande återvändande slutligen endast har förvärrat en humanitär situation som redan är katastrofal på grund av kriget och på grund av den torka som sedan flera år råder.
Jag vill upprepa alla dessa punkter i tur och ordning, om det går bra.
Kampen mot al-Qaidas och mulla Omars terrorism är långt ifrån slutförd, eftersom vi inte vet något om deras respektive öde, eftersom man anar att de kunnat finna en fristad i det afghanska territoriets grannområden, inom det område som pashtun-stammarna i Pakistan inte kontrollerar, men eftersom inget heller bevisar, såvitt jag vet, att de inte fortfarande finns någonstans i själva hjärtat av Afghanistan.
Territoriets säkerhet är därför inte tryggad.
Kommissionär Patten och Haarder påminde om morden.
De insisterade med rätta på de svårigheter som därmed uppstår för våra företrädare på plats, vars uppoffring och mod jag hyllar tillsammans med er herr kommissionär.
Detta berättigar kanske den begäran som lagts fram av övergångsregeringen, av president Karzai, till samtliga givarländer, och särskilt Europeiska unionen, om att utvidga befogenheterna för den fredsbevarande styrkan utanför Kabul, och till och med för hela territoriet.
Jag anser, tillsammans med vår franske utrikesminister, att det inte är önskvärt.
Jag anser inte att det är önskvärt att afghanerna anförtror ansvaret för att trygga ordningen i området till andra.
Det är i mina ögon absolut att föredra att man, liksom man börjat göra, påskyndar inrättandet av den nationella armén och de nationella polisstyrkorna för att afghanerna själva, liksom de börjat göra på institutionsnivå, tar ansvaret för säkerheten på sitt territorium.
Jag har talat om den nödvändiga omorganisationen tack vare inrättandet av institutioner som garanterar att samtliga etniska grupper är representerade.
Ni vet ju att det i detta hänseende finns ihållande problem med pashtunerna.
Jag konstaterar också att vi väntar oss mycket, och med rätta, av det arbete som påbörjats inom utskottet för konstitutionella frågor för att tillåta tillämpningen av den internationella rätten och respekten för de mänskliga rättigheterna inom territoriet.
Jag välkomnar här den nyhet som jag fick kännedom om i går, nämligen att en klass där kvinnor tillåts och där eleverna inte bär slöja har startats vid det franska gymnasiet i Kabul.
Jag har till slut tagit upp den humanitära situationen.
I detta hänseende, och detta får avsluta mitt anförande, kan vi inte annat än gratulera oss själva till det faktum att Europeiska unionen, vid översynen av tilläggsbudgeten för 2002, har samtyckt till att öka sitt stöd till detta land genom att höja det till en nivå på 250 miljoner euro.
Vad vi begär är att det skall finnas större insyn i hur dessa medel används.
Därför begärde vi, vid översynen av budgeten, att en avgränsning skall göra det möjligt att urskilja all verksamhet som är avsedd för Afghanistan.
