# ID: svediakorp-gov428261
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,330
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Jag vill först lyckönska Europaparlament när det gäller den debattform som bygger på ett förfarande med? Fånga talmannens blick?, och som vi nu har provat på.
Som förutvarande parlamentsledamot har det varit en pina med alla dessa debatter med fastställda talartider.
Det är en lättnad och en härlig upplevelse med verkliga debatter med spontana inlägg, där man i stället för att läsa upp färdiga manuskript kan ge varandra svar direkt.
När det gäller Afghanistan vill jag först påminna om att detta land för ett år sedan var ett land i ruiner med en befolkning som först pinades under en ockupationsmakt och under olika krigsherrar och därefter upplevde en extrem islamistisk revolution som tvingade fram en avmodernisering av samhället och ett införande av medeltida metoder.
Till sist blev landet hemvist för fundamentalistiska terrorister.
Det är därför desto mer anmärkningsvärt och glädjande att man i dag - nio månader efter inledandet av Bonnprocessen - kan rapportera om ett land där situationen gradvis normaliseras.
Lång väg återstår dock innan man kan tala om ett stabilt Afghanistan.
Säkerheten i landet är fortfarande otillräcklig.
I juli mördades vicepresident Haji Qadir på öppen gata.
Striderna mellan lokala krigsherrar fortsätter och fortfarande sker grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
Bonnavtalet, som ingicks i december 2001 mellan afghanska grupperingar under Förenta nationernas ledning, markerade starten på den positiva utveckling vi nu ser i Afghanistan.
Bonnavtalet innehåller en process för återinförande av demokrati.
Som ett första steg upprättades en tillfällig regering som styrde landet i sex månader tills ett blixtinkallat äldreråd, Loya Jirga, sammanträffade i juni månad och utsåg en övergångsregering under ledning av Karzai som skall styra landet tills man om två år skall hålla val.
Genomförandet av detta Loya Jirga och upprättandet av övergångsregeringen innebar betydelsefulla landvinningar.
Loya Jirga-processen samt regionalvalen och distriktsvalen visade att afghanerna i hela landet hade viljan att delta i demokratiseringsprocessen.
De afghanska kvinnorna hade en framträdande roll.
Det har tidigare förekommit medlingsförsök i konflikterna i Afghanistan.
När nu Bonnprocessen tycks ha haft framgång beror det inte minst på att den bygger på landets traditionella strukturer som utgår ifrån behovet att garantera en bred representation av de olika etniska och religiösa grupperna.
Nyckeln till en långsiktig stabilitet i landet är just att garantera minoriteternas beskydd och representation.
Afghanskt ägande är ett annat kodord.
Även om Förenta nationerna har fungerat som en viktig katalysator i den process som nu utspelar sig, så har man i denna roll givit fullt stöd åt och visat all respekt för afghanskt ägande.
Återupprättandet av en afghansk stat som kan garantera enighet, fred och stabilitet i landet och stå som en garant för respekten för de mänskliga rättigheterna är helt avgörande.
Utvecklingen fortskrider långsamt och övergångsregeringen har fortfarande bekymmer med att kontrollera stora delar av landet, där lokala krigsherrar och rånarligor därför har fritt spelrum.
Upprättandet av en afghansk armé och poliskår, som har befolkningens förtroende och som agerar med respekt för de mänskliga rättigheterna, intar en central roll när det gäller strävan efter att främja säkerheten.
I detta sammanhang har Europeiska unionen uttryckt stor tillfredsställelse över upprättandet av Afghanistans Nationella Försvarsråd.
En lika viktig faktor är statens förmåga att åstadkomma utveckling, som t.ex. tillgång till vårdtjänster.
Ett stort antal afghanska flyktingar har återvänt och de är i behov av internationellt stöd för att kunna återanpassas.
När det gäller frågan om flyktingars återvändande noterar jag till min stora glädje att enligt UNHCR har situationen i Afghanistan nu förbättrats så pass att majoriteten av afghanerna frivilligt kan återvända utan risk för förföljelse.
Jag är enig med UNHCR om att återvändandet bör åtföljas av relevanta stödåtgärder från det internationella samfundets sida och att varje afghan bör erbjudas? realistiska repatrieringspaket?.
Sevilla prioriterade i hög grad antagandet av bestämmelser för att påskynda återvändandet till Afghanistan.
Det danska ordförandeskapet kommer i samarbete med kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att leva upp till Sevillaförklaringen.
Jag hade för övrigt själv ett möte med Ruud Lubbers kort tid dessförinnan.
Det finns fortfarande krafter som försöker att få utvecklingen i Afghanistan ur kurs.
Olika etniska grupperingar fortsätter, med stöd från grupper i grannländerna, att hävda att just deras åsikter inte är tillräckligt representerade.
Det finns olika krigsherrar som under lång tid vant sig vid ett så stort mått av självbestämmande i de områden de kontrollerar att de därför motsätter sig upprättandet av en centralmakt.
Man har också olika synpunkter på hur snabbt och hur långt Afghanistan kan gå i sin utveckling mot en modern islamisk stat med nära kontakt med västvärlden.
Förhoppningen är att etableringen av en demokratisk process skall skapa möjligheter att lösa dessa konflikter genom politiska förhandlingar i stället för genom en återvändo till de krigshandlingar som tidigare visat sig utsiktslösa.
Den relativt positiva utvecklingen beror också på att det internationella samfundet har engagerat sig i Afghanistan.
Förenta staterna spelade en avgörande roll genom? Operation Enduring Freedom? som snabbt avlägsnade talibanregimen.
De amerikanskledda styrkorna finns fortfarande kvar i landet för att driva ut de sista al-Qaida-krigarna ur sina hålor.
I och runt Kabul bidrar den internationella säkerhetsstyrkan, ISAF, till att garantera stabiliteten så att den tillfälliga regeringen kan fungera.
Europeiska unionen lägger också vikt vid att bidra till att främja stabiliteten i Afghanistan och i regionen.
Landet får inte på nytt utvecklas till ett näste för terrorism och narkotikaproduktion.
Vi vill bistå det afghanska folket i deras strävan att säkra en fredlig utveckling.
Europeiska unionens medlemsstater bidrar tillsammans med huvuddelen av ISAF-styrkan och är den största internationella biståndsgivaren.
Kommissionens och medlemsstaternas gemensamma löfte om bistånd uppgår för år 2002 till mer än 550 miljoner euro.
Nyligen - närmare bestämt den 22 juli - antog rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser angående situationen i Afghanistan.
Det fastslogs att Europeiska unionen i sin dialog med övergångsregeringen skall utgå ifrån de nyckelprinciper som de afghanska parterna och det internationella samfundet har kommit överens om.
Principerna fastställdes i Bonnavtalet, i slutförklaringen från mötet i Tokyo i januari och i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1419.
Principerna omfattar bildandet av en brett sammansatt, multietnisk och representativ regering, där även kvinnorna deltar.
Genom sin särskilda representant, Vendrell, upprätthåller Europeiska unionen en nära politisk dialog med regimen i Kabul och med övriga afghanska parter.
Syftet är att bidra till att utvecklingen skall gå i rätt riktning.
Man för också en dialog med grannländerna för att försäkra sig om deras medverkan.
Det internationella engagemanget i Afghanistan kommer slutligen att vara beroende av om de afghanska parterna verkligen arbetar för att genomföra de uttalade målen.
Europeiska unionen kommer därför att försöka främja en process där Afghanistans övergångsregering i samarbete med det internationella samfundet skall utveckla kontrollerbara kriterier och övervakningssystem för det stora stöd som ges.
Europeiska unionen kommer att styra fördelningen av stödet på så sätt att det stärker centralregeringen och försvagar dem som inte är med i eller är direkt emot Bonnprocessen, samtidigt som man skall garantera att hela befolkningen får del av stödet som en synlig fredsdividend.
Den finansiella situationen i Afghanistan präglas av ett allvarligt budgetunderskott och regeringen är snart inte i stånd att betala ut några löner.
Direkt budgetstöd är därför också nödvändigt för att man skall kunna garantera politisk stabilitet i Afghanistan.
Det internationella samfundet och Europeiska unionen kan således stärka fredsprocessen.
Huruvida de steg i rätt riktning som vi nu kan bevittna i Afghanistan skall kunna omsättas i en verklig långvarig förbättring av situationen kommer till slut att vara beroende av det afghanska folkets egen vilja att stödja den påbörjade processen.
