# ID: svediakorp-gov428252
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
I slutet på den här debatten har jag några frågor.
Enigheten angående fördömandet av diktatorn Saddam Hussein verkar vara enhällig.
Glömmer vi då inte att han i vissa muslimers ögon och till och med hos stora massor av dem betraktas som en hjälte?
Det är ett stort problem.
För det andra: hur långt sträcker sig vår enighet?
Är vi övertygade om att ett återupptagande av vapeninspektionerna för oss närmare de lösningar vi önskar?
Anser vi att de måste vara ovillkorliga?
Anser vi då att det måste ställas ett ultimatum?
Måste detta ultimatum ställas av FN?
Och vilka slutsatser skall vi dra om inget hittas eller om just något hittas?
Jag tror att alla dessa scenarion måste undersökas på förhand.
Är förekomsten av massförstörelsevapen i Irak ett nödvändigt eller ett tillräckligt skäl till att börja ett krig?
Eller vill man då förhandla om en avrustning?
Vem skall ge beviset för att massförstörelsevapnen finns?
Vissa av våra kolleger säger redan nu: det beviset finns för han hade dem redan tidigare.
Å andra sidan har vi hört att ett antal vapen förstördes under det andra Gulfkriget.
Är man inom EU ense om de intressen som nu står på spel i Mellanöstern, om instabiliteten i det här området, om den risk som Gulfstaterna löper?
Inte för att de är några demokratiska föredömen men vad kommer att hända där?
Vad händer om det inte i förväg kommer någon lösning för Israel och Palestina?
Är en sådan lösning nu närmare?
Är det Europeiska unionens ambition att endast undvika ett krig mot Irak på kort sikt?
Är ambitionen att störta Saddam Hussein?
Eller är det snarare vår ambition att skapa fred i Mellanöstern varvid det palestinska problemet är kärnfrågan.
Måste vi inte ge uttryck för vår ambition att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin så att partnerskap kan utvecklas i framtiden?
Jag tycker alltså att det handlar om en långsiktig lösning.
En fråga: kommer EU att ta ett initiativ till att låta FN återigen spela en framträdande roll i Mellanöstern?
Den frågan togs tydligen inte ens upp i Helsingör.
Är de två europeiska länderna i säkerhetsrådet, Storbritannien och Frankrike, på samma våglängd?
Den frågan besvaras samtidigt som den ställs.
Var och en kan se meningsskiljaktigheterna.
Jag har fler sådana frågor men nu har jag ingen tid att ställa dem.
Jag vill dock avsluta med en sista fråga.
Är det riktigt att Danmark har gett sig själv en månad att hitta en kompromiss som även amerikanerna kan finna sig i när vi konstaterar att det fortfarande finns så många problem bland européerna?
Hur många ansluter sig till Schröders ståndpunkt?
Vi säger inte alla tillsammans med Schröder? nej? till ett krig just nu.
Vi vill att Europa har för avsikt att söka en slutgiltig och stabil fred i Mellanöstern.
