# ID: svediakorp-gov428248
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag menar att det fattades kloka beslut på det informella rådsmötet i Helsingör, nämligen att alla medel, inklusive inspektörernas arbete, skall prövas för att undvika krig som problemlösning.
Men detta, exempelvis att få in inspektörerna i landet, är också en skyldighet som vilar på Saddam Hussein.
Det skall sägas klart och tydligt.
Vi kan inte låta honom agera domare.
Vi måste se till att få en bred enighet om att Saddam Hussein skall bort.
Detta förutsätter dock att vissa synpunkter tas i beaktande.
I motsats till kollegan Sakellariou anser jag att preventiva krig är tillåtna.
Men de är endast tillåtna om det finns bevis för omedelbar fara och att risken är större om man avstår från att genomföra ett förebyggande krig.
Sådana bevis saknas i nuläget, och därmed kan vi inte heller se något berättigande för detta.
Lika lite diskuteras om kriget och ett slut för Saddam Husseins regim skulle leda till förändringar i andra delar av den islamiska världen, med följden att riskerna blir mycket större än om Saddam Hussein sitter kvar vid rodret.
Ett sammanbrott för antiterrorkoalitionen och genomförandet av fundamentala regimer i så kallade moderata arabiska länder skulle kunna få mycket negativa konsekvenser, inte minst för Europa.
Detta måste tas med i avvägningarna om vi skall lyckas.
Hit hör till exempel även vilka omedelbara konsekvenser en militär uppgörelse får för minoriteterna i Irak, med tanke på vad Saddam Hussein i vissa situationer har gjort med kurderna men även med befolkningsgrupper i landets södra delar.
Allt detta måste tas med i överläggningarna.
Men för att kunna pressa fram en sådan avvägningsprocess måste Europa ha en gemensam uppfattning.
Det är ett villkor.
Vare sig Blairs inställning på den ena sidan eller Schröders på den andra underlättar för ett sådant gemensamt ställningstagande.
Jag tror att en enhetlig ståndpunkt är den enda möjligheten att avhålla USA från att agera unilateralt.
Även inom USA förs det ju diskussioner om detta.
Först om USA vet att Europa står enat i frågan, blir det möjligt för oss att driva igenom vissa ståndpunkter.
Sedan den 11 september förra året har vi sett tendenser som man kanske kan förstå, men som är farliga.
Efter den 11 september har man tagit upp artikel 5 i Natofördraget till diskussion men inte tillämpat den, eftersom en tillämpning skulle betyda att Europa hade varit delaktigt i den gemensamma strategiska planeringen och beslutet.
Därför är det också en principfråga för oss européer huruvida vi är beredda att ställa upp som partner och delta i besluten eller om vi helt enkelt avvaktar en inställelseorder, om det skulle bli dags för krig.
Även detta är en väsentlig fråga för de transatlantiska förbindelserna i framtiden.
Parlamentet bör sträva efter att stödja rådet och kommissionen i en gemensam politik, eftersom det är det bästa sättet både att bli kvitt Saddam Hussein och att undvika krig.
(Applåder)
