# ID: svediakorp-gov428222
# author: Brie (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 704
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det råder säkert inga tvivel om att regimen i Irak är diktatorisk, att den trampar på mänskliga rättigheter och i det förgångna har fört brottsliga krig mot Iran, Kuwait och den egna befolkningen, och till och med använt kemiska vapen.
Herr Haarder!
För mig är det rentav anmärkningsvärt och inte bara en akademisk fråga att ni enbart nämner kriget mot Kuwait.
Varför nämner ni inte kriget mot Iran med många, många fler döda?
För mig är svaret uppenbart.
Kriget mot Iran var ett krig som vid den aktuella tidpunkten passade mycket bra in i västs kalkyler.
Det var väst som rustade upp Hussein och beredde vägen för honom till kemiska vapen.
Kriget mot Kuwait var ett krig som gick helt på diktatorns egen räkning.
När jag säger att detta inte är en akademisk fråga, så är det därför att vi söker problematiska svar i en mycket, mycket komplicerad situation.
Om vi vill komma åt roten till krig och aggression måste vi ställa oss frågan: Hur uppstår egentligen sådana situationer?
Det finns ytterligare en synpunkt.
Hussein är en motbjudande men numera uppenbart även en militärt försvagad diktator.
Vissa av de allierade i kampen mot terrorismen skiljer sig inte nämnvärt från honom.
Iran har en tortyrregim som förfogar över kärnvapen och som har en kärnvapenstrategi som inte skiljer sig stort från USA.
Detta är slående!
Under veckan som gick riktigt fjäskade president Bush för prins Bandar bin Sultar, företrädaren för en av de mest reaktionära regimer som finns på detta klot.
Är inte det ett slag mot trovärdigheten för människorättspolitiken och säkerhetspolitiken att skaffa sig sådana allierade?
Därmed föregriper jag min partigrupps slutsats: Den som verkligen vill ha demokrati, mänskliga rättigheter och säkerhet kan inte ropa på krig för att genomföra detta och verkligen inte gömma sig bakom en maktpolitisk falskhet som förvandlar trovärdigheten för de mål man förkunnar till en orimlighet.
Därmed har jag satt fingret på det avgörande problemet, som min partigrupp ser det.
Vi motsätter oss detta krig helt och hållet och under alla omständigheter.
Dock välkomnar jag, vilka motiven än må vara, att förberedelserna för detta krig har kritiserats mycket, mycket hårt här i kammaren.
Det är ytterst viktigt.
När det gäller ståndpunkten från det senaste utrikesministermötet vill jag påpeka att jag visserligen har lärt mig uppskatta er högt här i parlamentet, men det som jag hör er säga här i dag visar att ni är fullständigt fjättrad vid er nuvarande ställning.
Det ser jag som otillfredsställande.
Med tanke på riskerna i nuvarande situation menar jag att en gemensam europeisk politik har ett värde i sig på detta område.
Jag håller med kollegan Poettering, detta är absolut nödvändigt!
Det är bara det att det inte finns någon sådan.
Jag tror att vi tvingas notera en djup kris i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i en nyckelsituation som rör de internationella förbindelserna.
Men en sådan gemensamhet kan inte bara existera godtyckligt.
Jag menar att det krävs alternativ till den kurs USA har slagit in på, till den unilateralism som jag ser som något alltmer riskabelt och dessutom kontraproduktivt för USA: s del.
Att opponera sig mot denna unilateralism är därför allt annat än antiamerikanism, som jag ser det.
Vi menar för det första att planerna på detta krig måste förkastas utan förbehåll, och för det andra att omänskliga och politiskt kontraproduktiva embargon, med undantag för vapenexport, måste hävas för att Iraks isolering skall kunna mjukas upp när det gäller den demokratiska utvecklingen.
För det tredje: FN: s inspektörer måste tillbaka, dock på grundval av existerande mandat.
För det fjärde: Vad vi behöver är multilaterala kooperativa förbindelser och inte unilateralism.
För det femte: Vi behöver äntligen en nedrustningspolitik igen.
Man kan inte begära att andra skall rusta ned om man själv rustar upp, och samtidigt förvänta sig att spridningen av massförstörelsevapen skall ställas in.
(Applåder)
