# ID: svediakorp-gov428221
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den irakiske diktatorn Saddam Hussein utgör ett verkligt hot.
Han har tidigare använt massförstörelsevapen för att förtrycka sitt eget folk och för att försöka dra in Israel i ett mer omfattande krig i Mellanöstern.
Det internationella samfundet har ett ansvar att försöka stoppa Iraks utveckling av massförstörelsevapen.
Samtidigt är konsekvenserna av ett krig så allvarliga att det, enligt min grupp, bara bör vara en sista utväg.
Att undvika krig innebär inte att man släpper greppet om Saddam Hussein.
De som uppmanar Förenta staterna att inte genomföra ett förebyggande angrepp mot Irak är inte undfallande, som Donald Rumsfeld antyder när han jämför George W. Bush med Winston Churchill.
Jag menar att denna jämförelse är lika absurd som om Dan Quayle skulle jämföra sig själv med John F. Kennedy.
Om jag får citera senator Lloyd Benson skulle jag säga:? Donald, George W. Bush e ingen Winston Churchill?!
Det som historien verkligen lär oss är detta: Churchill fastställde korrekt hotet från nazismen på ett tidigt stadium, men när han agerade gjorde han inte det ensidigt och förebyggande.
Han drog en linje i sanden.
Han agerade med moralisk auktoritet och internationellt stöd när denna linje hade överskridits.
Churchill bombade inte Berlin och försökte att störta nazisterna på grundval av sina misstankar mot Hitler; han agerade i samförstånd med sina allierade när det var tydligt att han hade rätten på sin sida.
För ELDR-gruppen handlar dagens fråga om att återigen få in Förenta nationernas vapeninspektörer i Irak, inte om att George W. Bush klarar upp en gammal familjeangelägenhet med Saddam Hussein.
Iraks regering måste följa FN: s resolutioner och ovillkorligen ge vapeninspektörerna tillträde.
När de väl kommit in i landet, måste dessa inspektörer få tillstånd att åka vart de vill, när de vill.
Bara om Irak vägrar att släppa in inspektörerna, om landet på ett oskäligt sätt hindrar deras arbete eller om inspektörerna hittar bevis för att Irak håller på att utveckla massförstörelsevapen, är det berättigat att det internationella samfundet vidtar ytterligare åtgärder.
De europeiska regeringarna måste klargöra sitt stöd för FN-stödda militära åtgärder under dessa förhållanden.
Om det blir krig måste det vara det internationella samfundet som agerar tillsammans, inte Förenta staterna på egen hand.
Man måste få till stånd en FN-resolution i vilken man anger en tidsfrist för Iraks efterlevnad.
Det måste skapas en bred internationell koalition som måste omfatta arabländer, om vi skall kunna övertyga världsopinionen om att vi inte vill ha en sammanstötning mellan olika civilisationer.
Uppriktigt sagt, som kommissionären sade, skulle vår uppgift vara mycket enklare om Förenta staterna var lika inriktat på att lösa krisen i Mellanöstern, som det är på att få bort Saddam Hussein.
Vi måste också grundligt tänka igenom hur vi skall kunna återskapa stabiliteten i regionen efter ett militärt angrepp.
Den internationella koalitionen, däribland Förenta staterna, måste avsätta resurser till nationsskapande åtgärder.
Om vi inte bygger upp dess ekonomi och samhälle, och hjälper till med att utveckla fungerande politiska institutioner, riskerar ett Irak som är förstört av krig att implodera och därmed utgöra en ännu större risk för stabiliteten i regionen.
Vi kan inte skjuta upp diskussionen mycket längre genom att hävda att inga beslut är brådskande.
Jag vill säga detta till rådets nuvarande ordförande: Herr Haarder!
Det duger inte att säga att Europeiska unionens ståndpunkt är tydlig, samtidigt som man hänvisar till ett uttalande från den 20 maj.
Unionens ståndpunkt är helt obegriplig.
Om den vore begriplig och tydlig skulle inte ambassadör Burghardt i Washington klaga på hur medlemsstaterna avundsjukt övervakar sitt eget tillträde till den amerikanska förvaltningen, i stället för att handla gemensamt.
Precis som vid FN-toppmötet i Johannesburg, kommer Europeiska unionen bara att få inflytande om den handlar som ett Europas förenta stater.
Detta är vår uppgift.
Vi måste skapa samförstånd kring hur man skall ta itu med hotet, bevis för att det finns massförstörelsevapen måste offentliggöras och - vilket är det viktigaste - militära angrepp måste ha stöd i den internationella rätten och det internationella samfundets moraliska auktoritet.
Världen har inte råd med den instabilitet som skulle bli resultatet av en ensidig och förebyggande militär operation i Irak.
(Applåder)
