# ID: svediakorp-gov428218
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,623
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill inte bara upprepa vad ministern just har sagt i sitt heltäckande tal om orsakerna till den rådande situationen.
Jag stryker därför en del av mina kommentarer som annars hade varit ganska upprepande, vilket borde göra det möjligt för ännu fler ledamöter att delta i denna exceptionellt viktiga och, rent förfarandemässiga, nästan unika debatt.
Under de senaste veckorna har Irak nämnts allt oftare - som ministern just sade - i samband med den internationella dagordningen.
Det verkar hända något varje dag.
Något som framstår som klart, om det i övrigt finns osäkerhet, är att risken för en ny, allvarlig kris håller på att öka.
Vi har hört många viktiga uttalanden, inte minst från Washington, om hur vi skall ta itu med Irak och problemen i samband med landets innehav och utveckling av massförstörelsevapen.
Många viktiga aktörer har uttryckt sina ståndpunkter, däribland de europeiska regeringarna.
Jag har, i dagens tidningar, tagit del av det som sades så sent som i går.
Mot bakgrund av denna mångfald av tal och artiklar, vill jag i dag bara koncentrera mig på det som vi vet med säkerhet och det som vi borde kunna komma överens om.
För det första, som påpekades i baronessan Nicholsons utmärkta skissering av den rådande situationen i Irak, som vi diskuterade i kammaren i maj - och jag håller för övrigt med om allt som ministern sade om vår oro för Iraks folk - kan vi inte hysa något tvivel om ondsintheten hos den regering som leds av Saddam Hussein.
Detta visades i det utmärkta betänkande som vi diskuterade i maj, om än, måste jag säga, med något färre närvarande ledamöter än under denna förmiddag.
Fruktansvärda saker har ägt rum under Saddam Husseins 23 år vid makten: krig, aggression och ett brutalt inhemskt förtryck, däribland användningen av kemiska vapen mot hans eget folk.
I detta land råder en total avsaknad av grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter, och jag är övertygad om att det irakiska folket skulle få det bättre med ett nytt och annorlunda ledarskap.
Jag skulle faktiskt bli överraskad om någon ansåg att folket får det bäst med detta ledarskap - detta gäller inte bara det irakiska folket, utan hela Mellanöstern och, faktiskt, hela världen.
Det är inte bara hans styre som världen skulle må bättre av om det inte fanns - det finns flera andra - men det ligger sannerligen högst på listan.
För det andra, efter det att FN-inspektörerna lämnade landet 1998, antogs resolution 1284 i FN: s säkerhetsråd i december 1999, som ministern hänvisade till, genom vilken ett nytt organ för vapeninspektion inrättades, dvs.
Unmovic, och i vilken man angav vad Irak måste göra för att FN: s sanktioner skall kunna upphävas.
Framförallt skulle landet samarbeta med inspektörerna? i alla avseenden?.
Detta innebär att Irak skall ge inspektörer från Unmovic fullständigt tillträde till de platser och områden samt till den utrustning och de installationer som de vill undersöka, utan några som helst förbehåll.
Irak har emellertid aldrig följt denna resolution från säkerhetsrådet - på samma sätt som landet misslyckades med att samarbeta med FN under 1990-talet - man antog nio resolutioner i säkerhetsrådet - utan man vägrade ge FN-inspektörerna tillträde, eller uttryckte oacceptabla villkor för deras verksamhet.
Denna kammare har alltid gett klara besked om hur viktigt man anser att det är att FN får till stånd ett bättre övergripande styre på vår drabbade planet, och jag anser inte att man kan undanta Irak från dessa överväganden.
Enligt rapporten från UNSCOM i januari 1999, finns det berättigade misstankar om att Irak håller på att utveckla massförstörelsevapen.
Det är inte kommissionären för yttre förbindelser som säger detta, utan UNSCOM.
Vid denna tidpunkt finns det inga bevis, även om man bör notera att den irakiska regeringen inte har hjälpt UNSCOM: s inspektörer att samla in material.
När jag tänker på detta förhållande, dyker ständigt en fråga upp.
Om den irakiska regeringen inte har någonting att dölja, varför ger de då inte FN-inspektörerna tillträde?
Det är inte oskäligt att ställa denna fråga.
Jag tror att det är två slutsatser som utmärker sig, vilken åsikt man än företräder i samband med denna argumentation och denna debatt, som kommer att orsaka många passionerade diskussioner under de kommande veckorna och månaderna.
För det första måste vi fortsätta att trycka på för en fullständig irakisk efterlevnad av FN: s resolutioner.
Finns det någon i parlamentet som inte håller med om det?
Vi har ett samförstånd.
Situationen kanske inte riktigt är verklighet ännu i andra länder, men vi kan åtminstone börja med ett samförstånd om frågan i detta parlament.
EU-ordförandeskapets förklaring från den 20 maj bekräftar återigen Europeiska unionens stöd för Förenta nationernas säkerhetsresolution 1284 och obehindrat tillträde för Unmovics inspektörer.
För det andra måste vi inse att ansträngningarna att tvinga Irak att lyda har större chans att lyckas om de stöds av en koalition av berörda parter som är lika bred och effektiv som den som ordnades med stor diplomatisk finkänslighet 1991, och som hjälpte till med att säkra utdrivningen av irakiska styrkor ur Kuwait efter den oprovocerade invasionen av landet.
Vi bör också se till att få en så bred internationell koalition som möjligt, för att säkra efterlevnaden av FN: s resolutioner.
Jag tycker återigen att detta är ett fullständigt skäligt förslag.
Vi måste alla respektera Förenta nationernas och den internationella rättens auktoritet.
Säkerhetsrådet har visat vägen framåt när det gäller att ta itu med detta oerhört svåra problem, och alla nationer bör handla inom ramen för de beslut och resolutioner som kommer från Förenta nationerna.
Till sist: det irakiska folkets lidande - och detta var en fråga som vi verkligen diskuterade ingående på grundval av ledamotens betänkande från maj - har belyst svårigheten att hantera en regim som är lika obarmhärtig som den är hänsynslös.
Sedan Gulfkriget 1991 har EG varit den största givaren av humanitärt bistånd till Irak.
Vi har bidragit med över 270 miljoner euro.
Under de senaste tre åren har vi gett hjälp som uppgår till ungefär 10 miljoner euro årligen.
Under 2002 skall vi ge en summa på omkring 13 miljoner euro.
Effekterna av vår hjälp minskas emellertid av de begränsningar som drabbar den på grund av åtgärder från Saddam Husseins regerings sida.
Det är därför vi kraftfullt välkomnade säkerhetsrådets resolution 1409, till vilken ministern hänvisade i maj, och genom vilken man införde så kallade? smarta sanktioner? som hade för avsikt att begränsa Saddam Husseins förmåga att utveckla massförstörelsevapen, samtidigt som man också begränsade hans förmåga att förvärra situationen för sitt eget folk.
Vid sitt sammanträde i Helsingör förra helgen, uppmanade Europas utrikesministrar till ett fullständigt genomförande av FN: s resolutioner och ett villkorslöst återupptagande av inspektionerna, utan några? om? eller? men?.
Detta är tydligen det bästa sättet att gå vidare.
Jag vill göra ett par personliga kommentarer.
Jag hoppas att, eftersom diskussionen om hur vi skall uppnå dessa delade mål fortsätter under de kommande veckorna, det kommer att sprida ljus såväl som att skapa hetta.
Vi måste diskutera hur vi bäst kan begränsa produktionen och spridningen av massförstörelsevapen.
Vi måste se hur vi på ett framgångsrikt sätt kan fortsätta den internationella kampanjen mot terrorism på en så bred front som möjligt.
Vi måste försöka att få till stånd ett slut på våldet i Mellanöstern, ett återupprättande av fredsprocessen och inrättandet av en palestinsk stat som existerar sida vid sida och i fred och säkerhet gentemot Israel.
Danmarks utrikesminister Möller skall försöka att göra det nästa vecka i Mellanöstern, och ta med sig en vägledning till regionen i vilken vi på ett väldigt övertygande sätt redovisar vad Europeiska unionen anser vara vägen till ett återupptagande av fredssamtalen och bort från våldet.
Vi måste förhindra att det skapas en klyfta mellan Europas och Nordamerikas demokratier och den islamiska världen.
Vi måste - och detta kanske inte är populärt hos alla som hör dessa kommentarer - uppmuntra utvecklingen av deltagande demokrati, civilsamhället och rättsstatsprincipen i alla länder, däribland dem som utgör Arabvärlden.
Vi måste tänka konstruktivt på vad som kan och bör berättiga en intervention av det internationella samfundet i en suverän stats inre angelägenheter.
Vi måste på samma sätt tänka konstruktivt på om den globala regelbok som i stort sett har styrt verksamheten i sammanhanget under de senaste 50 åren fortfarande är giltig, eller om det krävs några ändringar, hur den kan förbättras och stärkas.
Det är viktigt att Europas röst hörs i samband med alla dessa frågor som kommer att forma den värld vi skall leva i under de kommande årtiondena.
(Applåder)
Jag har bara en sista tanke: Det är kanske ironiskt att diskussionen om dessa långtgående frågor i början av ett nytt århundrade utlöses av frågan om hur vi bör ta itu med en diktator vars styre exemplifierar mycket av det som var dåligt under förra århundradet.
Jag önskar bara att jag var lika säker på vissa av svaren på dessa frågor som många av dem vars röster för närvarande ljuder så högt.
(Applåder)
