# ID: svediakorp-gov428203
# author: Smet (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Målsättningen för den årliga resultattavlan för genomförandet av den socialpolitiska dagordningen är att undersöka i vilken utsträckning det har gjorts framsteg i fråga om de målsättningar som fastställdes i Lissabon och Nice.
Det väsentliga i dessa målsättningar är uppbyggandet av en europeisk social modell, där man eliminerar fattigdom och arbetslöshet, där man skapar meningsfull sysselsättning, stimulerar till livslångt lärande, där man moderniserar socialförsäkringssystemet och utrotar alla former av diskriminering.
Perioden 2000 2006 är en avgörande period i det här sammanhanget, eftersom utvecklingen på det ekonomiska och det demografiska området och migrationsområdet sällan har varit så stark som nu.
Det är därför naturligt att parlamentet, som i allra högsta grad återger det som förekommer bland den europeiska befolkningen, står på helspänn vid bedömningen av de framsteg som har gjorts.
Det dokument som kommissionen lade fram ger en utmärkt översikt över de åtgärder som vidtagits, och över det som vi inom kort kan förvänta oss.
Men vad som fattas - och nu kommer jag till den viktigaste kritiken - är en översikt över vad som måste göras, som sträcker sig över sex år.
Parlamentet är av den uppfattningen att utsträckningen av årliga framsteg enbart kan bedömas mot bakgrund av vad som borde göras under denna sexårsperiod.
Parlamentet förväntar sig mer av kommissionen än en årsrapport.
Det krävs ett sexårsprogram där man anger vilka initiativ som skall tas, och vilka instrument som skall användas vid varje initiativ: exempelvis lagstiftning eller en öppen samordningsmetod, eller förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, och tidsfrister inom vilka dessa initiativ skall genomföras.
Kommissionen måste vid sin halvårsöversyn 2003 anstränga sig för att utarbeta en annan sorts resultattavla att lägga fram för parlamentet, vilket parlamentet förresten bad om redan förra året, och återigen det här året.
Och nu kommer jag till min andra kritik, nämligen parlamentets obetydliga engagemang.
Kommissionen vet mycket väl att Europaparlamentet är dess största anhängare i fråga om den sociala aspekten i den europeiska utvecklingen, mycket större än ministerrådet.
Det finns tillräckligt med exempel på detta, till att börja med den europeiska lagstiftningen, som för det mesta drivs längre av parlamentet än av rådet.
Det är därför en gåta för mig varför kommissionen har lagt ned så liten möda för att involvera parlamentet i den socialpolitiska dagordningen på ett tidigt stadium.
Kommissionens dokument är från den 19 februari 2002, och godkändes redan vid vårmötet i mars.
Parlamentet behöver minst två månader för att fullborda ett betänkande i dess utskott och vid dess plenarsammanträden, och då är detta en mycket kort tid.
Jag råder alltså kommissionen att se till att nästa meddelande läggs fram i slutet av december, så att det skall bli möjligt att organisera en nyttig dialog om detta med parlamentet.
Den dialogen skulle förresten kunna gå snabbt och bra om kommissionen tar hänsyn till parlamentets kommentarer i de två tidigare betänkandena.
Till sist ett par ord om ett av socialpolitikens instrument, nämligen den öppna samordningsmetoden.
Metodens framgång ligger i det faktum att man har funnit en väg att samordna politiken i de 15 medlemsstaterna, att få de 15 medlemsstaterna att ställa sig bakom en sammanhängande helhet av målsättningar, och att förse de 15 medlemsstaterna med de bästa förfarandena för att uppnå dessa målsättningar.
Och allt detta för ärenden där en lagstiftningsaktion av tvingande karaktär från Europeiska unionens sida inte är önskvärd eller inte är möjlig.
Svårigheten för parlamentet är emellertid att parlamentets engagemang inte är reglerat, åtminstone inte i tillräcklig utsträckning.
Det är en metod där ett stort antal aktörer utanför detta parlament är intensivt engagerade.
Det är anledningen till uppmaningen att fastställa användandet av den öppna samordningsmetoden, och Europaparlamentets deltagande i denna, inom ramen för konventet och regeringskonferensen.
Vi räknar med kommissionens stöd för detta.
