# ID: svediakorp-gov428199
# author: ?aramanou (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Utan tvivel har Daphneprogrammet varit ett väldigt framgångsrikt initiativ från Europeiska kommissionens sida, men att det kunde komma till stånd berodde även på påtryckningar från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och den kampanj som utskottet satte igång 1997 med mottot? Våld mot kvinnor: nolltolerans?, ett motto, herr kommissionär, som är lika aktuellt i dag som det var då, med hänsyn till att våld, eller för att vara mer exakt, terrorism och krig mot kvinnor tilltar snarare än avtar både i Europa och över hela världen.
Vi nås dagligen av fasansfulla rapporter från ett antal håll om detta absurda och besinningslösa krig, särskilt från länder med vilka Europeiska unionen har slutit politiska och ekonomiska avtal, från Nigeria och Sudan, där fanatiska islamiska domstolar dömer oskyldiga kvinnor till döden genom stening, från Indien, där små flickor i tioårsåldern tvingas ingå äktenskap, och från Förenade arabemiraten, där kvinnor fortfarande inte åtnjuter självständighet, dvs. politiska rättigheter.
Rapporter om detta grymma krig gentemot kvinnor förekommer dagligen i pressen, även om dessa rapporter inte återges på förstasidan.
I Europeiska unionen, som några ledamöter redan har påpekat, uppskattas det pågå en daglig handel som inbegriper över 500 000 kvinnor och barn, och trots detta har Europol endast tre tjänstemän som sysslar med denna internationellt organiserade brottslighet mot kvinnor och barn.
En andel av kvinnorna i Europa, vilket beroende på land varierar från 20 till 50 procent, har fallit offer för våld i hemmet, medan våldtäkt och sexuella trakasserier förekommer dagligen.
Vissa muslimska invandrargrupper åberopar den heliga skriften och religiösa seder som en förevändning för att fortsätta sina barbariska sedvänjor.
Olyckligtvis, ännu år 2002, behandlas miljontals kvinnor i ett stort antal områden och samfund runt om i världen snarare som ägodelar än som mänskliga varelser.
Vårt utskott anser att våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna för den ena halvan av mänskligheten, en modern form av barbari som tolereras av patriarkaliska samhällen och institutioner.
Samtidigt som kampen för jämställdhet mellan könen ökar, tillsammans med de facto-erkännandet av rättigheterna för jordens halva befolkning, så ökar också våldet mot kvinnor.
Detta innebär att våldet är ett globalt politiskt problem av största vikt, och att det även måste tacklas som ett sådant.
Bortsett från den ekonomiska dimensionen - det måste sägas att pengar är obetydliga i jämförelse med problemets omfattning - är Daphneprogrammet av stort politiskt värde, och därför bör det fortsätta längre än till år 2003, förhoppningsvis med en större budget.
Vi litar på att det nya fördraget kommer att innebära en starkare rättslig grund för kampen mot våldet.
Vår föredragande, Avilés Perea, har utarbetat ett mycket värdefullt betänkande och har lagt fram förslag på vårt utskotts vägnar, som jag ber er att anta, herr kommissionär.
