# ID: svediakorp-gov428194
# author: Gröner (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska socialdemokratiska partiets grupp välkomnar kommissionens rapport om översynen efter halva tiden om genomförandet av Daphneprogrammet.
Programmet har visat sig vara synnerligen effektivt för att bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor, trots att det har mycket litet pengar till förfogande.
Daphne bygger på ett initiativ från kommissionär Anita Gradin och Europaparlamentet, och är ett utmärkt exempel på hur man med stort personligt engagemang från alla som deltar i programmet och genomförandet av projektet, och med klar politisk vilja, kan åstadkomma mycket och utveckla en ny politik.
Med tanke på våldets dimensioner har det ju varit svårt att fastslå gränser för Daphneprogrammet.
Det handlar om en tabufråga i den kriminella gråzonen.
Det saknas klara uppgifter.
Men enligt undersökningar vet vi att var tredje kvinna har råkat ut för olika former av könsspecifikt våld.
En av fem kvinnor blir offer för brutala övergrepp från sin äkta man eller partner.
Enligt uppskattningar som gjorts av Internationella organisationen för migration (IOM) smugglas varje år 500 000 personer in i Europeiska unionen, övervägande kvinnor och barn.
Ytterligare kvinnor hotas av könsstympning.
Under 2000 och 2001 kunde vi nu enbart stödja 73 projekt, det är bara 12 procent av de föreslagna projekten.
Detta ledde till viss frustration bland de icke-statliga organisationerna.
Fyra miljoner euro per år - det kan man inte åstadkomma särskilt mycket med, och det väcks väl också vissa förhoppningar som sedan inte kan uppfyllas.
Men det som är viktigt är att Daphne var ett mångdisciplinärt instrument, och här bör kommissionen även i fortsättningen visa sig flexibel.
Vi har till exempel i Dublin observationscentrumet för våld mot kvinnor, som Europeiska kvinnolobbyn har ansvaret för.
Där finns det bra information.
Det har kunnat utarbeta en överblick över de åtgärder som inletts, men också över rättsinstrument i medlemsstaterna.
Här kan man sammanföra synergier mellan aktörerna, men även åtgärder på nationell, europeisk och internationell nivå.
Tyvärr deltar ännu inte de central- och östeuropeiska länderna i tillräcklig utsträckning.
Bara 6 procent av organisationerna har över huvud taget resurser för att kunna delta i projekten.
Vid våra delegationsresor i kandidatländerna har vi ju kunnat konstatera att det här finns ett stort behov, en stor beredskap, men att det saknas resurser, och det måste här också göras kompatibelt för de icke-statliga organisationerna.
Det är också mycket viktigt att vi inte stannar upp vid Europeiska unionens yttre gränser.
Även i Ryssland, Ukraina, Vitryssland, överallt uppträder fenomenet, som också gäller oss i Europeiska unionen.
Här måste vi vara ännu mer öppna och även ta med andra gemenskapsprogram i Daphneprogrammet.
För mig och min grupp är det mycket viktigt att för den andra halvtiden för Daphne - och på basis av de erfarenheter som vi samlat på oss under den första halvtiden - förstärka synergieffekterna.
I punkt 12 i resolutionen betonas detta än en gång.
Vi måste absolut fortsätta kampanjen mot våld och kampanjen med förebyggande åtgärder.
Där finns det också utmärkta exempel vid de yttre gränserna i form av varningar till de unga kvinnorna.
Vi har med våra nätverk, de icke-statliga organisationerna, uppnått goda resultat, som nu också måste genomföras i medlemsstaterna.
Ett europeiskt år mot våld är mycket viktigt - vilket påpekats och vilket vi flera gånger har krävt.
Kommissionär Reding, som är ansvarig för kommunikationen, har redan gett löfte om det.
I konventet måste vi nu också insistera på att få ett klart uttalande om att det med hänsyn till den rättsliga grunden inte bara handlar om allmän hälsa, utan att den inre säkerheten äventyras, om våldet mot kvinnor inte upphör.
