# ID: svediakorp-gov428192
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 884
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att gratulera Avilés Perea till det utomordentliga betänkande hon har lagt fram vid detta plenarsammanträde i dag.
Jag anser att den viktigaste slutsatsen vi kan dra av det är att kommissionen och parlamentet är överens om att förena sina ansträngningar för att bekämpa problemet med våld, i synnerhet problemet med våld mot kvinnor och barn.
Med den föreslagna resolutionen stöder parlamentet detta program, ett program som fortfarande är blygsamt - det medger jag - men som kommissionen är oerhört stolt över att ha skapat.
Jag välkomnar i synnerhet det faktum att Europaparlamentet bekräftar att de redan vidtagna åtgärderna har varit framgångsrika och håller på att vänja sig vid tanken på att programmet måste fortsätta efter 2003.
Kommissionen är, för sin del, beredd att lägga fram texten för ett beslut om det nya Daphneprogrammet, i överensstämmelse med de synpunkter som kommer till uttryck i förslaget till resolution.
För att göra det måste jag emellertid behandla den fråga om programmets rättsliga grund som föredraganden tog upp.
I dag är det artikel 152 om hälsoskydd i EG-fördraget som utgör den rättsliga grunden för Daphneprogrammet.
Det kan tyckas att artikeln inte har mycket med våld att göra, men våld är helt klart mycket mer än bara ett hälsoproblem, för det är även en folkhälsofråga, som berör både fysisk och psykisk hälsa.
Jag instämmer helt och hållet i att våld mot barn och kvinnor är en oacceptabel kränkning av deras rättigheter som mänskliga varelser.
Icke desto mindre, inom fördragens tillämpningsområde och i deras nuvarande utformning, har kommissionen inte något annat alternativ än att inleda åtgärder mot våld i enlighet med artikel 152.
Sådan är situationen, oavsett vilken ställning Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kommer att ha i framtiden, inom fördragets tillämpningsområde, eller utanför det.
Den nuvarande situationen får icke desto mindre inte hindra oss från att försöka förbättra den.
Kommissionen kommer inom kort att föreslå ett direktiv om jämställdhet mellan män och kvinnor utanför arbetsplatsen.
Direktivet kommer inte att innehålla åtgärder mot våld eftersom dess rättsliga grund, artikel 13 i fördraget, inte förutser några åtgärder på detta område.
Just därför måste vi fortsätta diskussionen och jag noterar med glädje förslaget från denna kammare, som föredraganden framförde alldeles nyss, att konventets medlemmar borde fokusera sin diskussion om denna fråga kring ett förslag om våld med egen rättslig grund i fördraget.
Jag är en av kommissionens företrädare i konventet och kommer förvisso att stödja parlamentets begäran när frågan diskuteras i konventet.
Det är uppenbart att vi i en sådan här diskussion måste ta hänsyn till de olika befogenheterna för medlemsstaterna och unionen i dess helhet och finna en balans mellan dem.
Med andra ord, om vi - både parlamentet och kommissionen - vill ha ett nytt Daphneprogram som kan påbörjas i början av 2004, har kommissionen inte något annat alternativ än att än en gång använda artikel 152 i fördraget.
Framgången för detta program kommer till tydligt uttryck i det stora antalet projekt som har lämnats in.
Det måste emellertid medges att detta tecken på framgång även är en anledning till oro.
Det innebär att antalet våldssituationer och antalet fall av våld mot kvinnor och barn i länder i Europeiska unionen fortfarande är mycket högt.
Därför ligger föredragandens krav på en större budget i linje med kommissionens slutsatser, i synnerhet om vi har den förväntade ökningen av insatser på detta område, efter kandidatländernas anslutning, i åtanke.
Utöver det stöd som detta parlament har gett Daphneprogrammet, är de förslag som återfinns i förslaget till resolution användbara och ligger helt i linje med de diskussioner som har ägt rum i kommissionen.
Jag syftar, i synnerhet, på tanken att prioritera förebyggande åtgärder.
Det civila samhället, icke-statliga organisationer och de offentliga myndigheter som har befogenhet på området måste mobiliseras när det gäller dessa åtgärder.
Jag syftar på ansträngningarna för att utveckla ett permanent utbildningsprogram i skolorna, och även i medierna, för att bekämpa de stigman och kulturella fördomar som ännu är förhärskande i våra samhällen.
Jag syftar uttryckligen på behovet av gemensamma indikatorer och behovet av att genomföra en mer uttömmande insamling av data om våld på europeisk nivå, eftersom våldet ofta äger rum i det fördolda och försvinner i den offentliga statistiken.
Detta är något som även kommissionen anser är nödvändigt och framtida åtgärder skulle kunna samordnas med den aktuella åtgärden att etablera ett nätverk av experter på grundläggande rättigheter.
Det är faktiskt så att denna nya åtgärd för att skapa ett nätverk av europeiska experter på grundläggande rättigheter inom budgetpost B-5850 för 2002, som kommissionen redan har börjat slutföra på begäran av Europaparlamentet, kommer att göra det möjligt att skapa ett nära samband mellan detta nätverk av experter och målen för Daphneprogrammet, utöver att man framhäver något som har stor betydelse.
Detta är vidden av det brott mot de grundläggande rättigheterna som allt våld mot kvinnor och barn utgör och som vi kommer att fortsätta att bekämpa.
