# ID: svediakorp-gov428189
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 659
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Inläggen ger intryck av stor enighet när det gäller den filosofi som ligger till grund för förordningen och som skulle kunna beskrivas som följer: det finns ett grundläggande samband, det har Karas visat tydligt, mellan konkurrenspolitiken och sysselsättningspolitiken.
Detta samband finns av två anledningar: för det första eftersom en konkurrenskraftig ekonomisk miljö på lång sikt utan tvivel främjar en hållbar sysselsättning, och dessutom även för att konkurrenspolitiken är tillräckligt flexibel - det visar denna förordning - för att kunna förena en principiell stränghet med möjligheten till statligt stöd om det motiveras på lämpligt sätt.
Statliga stödinsatser - detta är en annan aspekt av den filosofi som inläggen enligt min mening har fångat på ett bra sätt - är definitionsmässigt selektiva.
Vårt mål är att göra så att de är selektiva till förmån för företag och kategorier av anställda som stöter på speciella svårigheter.
Stödet till att skapa nya arbetsplatser borde därför riktas till de små och medelstora företagen - Randzio-Plath underströk detta - och till företag som etablerats i stödområden.
Övriga stöd bör vara utformade för att anställa kategorier av personer som på olika sätt är missgynnade.
Detta förklarar till exempel varför de stora företag som inrättats i regioner som inte får stöd undantas från möjligheten till sysselsättningsfrämjande stöd.
Det är inte aversioner mot någon, utan det ligger i linje med önskan att stödja andra som befinner sig i en situation som verkligen motiverar stödet.
Reglerna är nu tydligare och stödens omfattning beror inte längre på komplicerade koncept, som det faktum att arbetsplatserna skall vara knutna till ett investeringsprojekt, och de överensstämmer dessutom nu med reglerna för regionala stöd och stöden till små och medelstora företag.
Flera talare har dessutom påpekat - jag påminner framför allt om Villiers - värdet av öppenhet även när det gäller registren över statliga stöd.
Att översätta en sådan filosofi, som enligt min mening har så brett stöd, i detaljerade bestämmelser som är direkt tillämpningsbara, är sannerligen inte någon lätt uppgift.
Det kan finnas ett diskussionsutrymme när det gäller de precisa bestämmelserna, och jag noterar de ändringar som föreslagits i det avseendet.
Jag kan till exempel tala om för er att vi för närvarande överväger möjligheten att utsträcka definitionen av missgynnade arbetstagare - och här vänder jag mig framför allt till Howitt - bortom den definition som ingår i förslaget som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas tidning i april.
I den texten ingick redan bestämmelser om kvinnor i regioner med en kvinnlig arbetslöshet som översteg det nationella genomsnittet, vilket anges i ändringsförslag 1.
Och så gäller det frågan om transporter, som togs upp av Fiori.
Jag noterar ert förslag som naturligtvis, på grund av ansvarsfördelningen inom kommissionen, liksom ni vet faller inom vice ordförande de Palacios behörighetsområde.
Jag konstaterar bara att det finns en särskild oro när det gäller överkapaciteten inom denna sektor, framför allt vägtransporterna, och i allmänhet är vi av den uppfattningen att där det finns ett problem med överkapacitet är ingripanden med statligt stöd inte den lämpligaste metoden, utan det kan snarare förvärra den typen av problem.
Vi kommer emellertid att uppmärksamt bevaka det som ni har pekat på.
Låt mig också säga - och här vänder jag mig i första hand till Van Lancker - att vi överväger en möjlighet för medlemsstaterna att meddela åtgärder till förmån för arbetstagare som inte ingår i definitionen missgynnade arbetstagare.
Vi har dessutom för avsikt att ta hänsyn till det särskilda fall som utgörs av skyddat arbete för funktionshindrade anställda.
Det kan dessutom finnas andra aspekter där vi är beredda att diskutera en ökad flexibilitet.
Avslutningsvis vill jag tacka utskottet för ekonomi och valutafrågor och föredragande Berenguer Fuster för deras bidrag, som har varit extremt nyttiga.
