# ID: svediakorp-gov428179
# author: Berenguer Fuster (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade kolleger!
Rådets förordning (EG) nr 994 / 98 innehåller en bestämmelse om att kommissionen skall anta regler för gruppundantag som undantas skyldigheten att anmäla vissa stöd till kommissionen, genom att överföra en teknik som redan har använts med framgång i frågor om konkurrenshämmande beteenden.
Hittills har kommissionen redan antagit förordningarna om små och medelstora företag, yrkesutbildning och minimiregler, och nu lägger den fram en förordning om sysselsättningsstöd.
Jag vill kommentera en rad punkter på förhand.
För det första förbättras det befintliga systemet i och med det förslag som vi nu analyserar, även om det inte ändras.
För närvarande finns det inga bestämmelser om gruppundantag på det här området, riktlinjerna för dessa slags stöd har varit spridda i en rad meddelanden och har inget normativt värde.
Det faktum att vissa stöd undantas anmälningsskyldigheten enligt tydliga kriterier, även om dessa kriterier kan vara otillräckliga, är ett avsevärt framsteg när det gäller öppenhet och rättslig säkerhet, vilket är värt ett erkännande.
För det andra vill jag betona att detta inte innebär att de stöd som inte tas upp i förordningen kommer att anses vara olagliga.
Absolut inte.
Det enda som sker är att sådana stöd skall anmälas så att man kan bedöma om de är förenliga med målen i fördraget eller inte.
Vi får inte heller glömma bort att ett av dessa mål är att bevara ett system där konkurrensen inte snedvrids, och ett annat mål är främjande av sysselsättningen.
För det tredje är det nödvändigt att fastställa regler för att undvika att de förvaltningar som beviljar stöden - särskilt de regionala myndigheterna i Spaniens fall och även i andra medlemsstater - måste genomgå den långvariga behandlingstid som en anmälning medför när de beviljar sysselsättningsstöd, vilket är särskilt viktigt inom sektorer med stor arbetslöshet.
Enligt denna linje och med kriterier som sammanfaller med de mål som fastställs i Lissabonstrategin bör stöd ges för fasta anställningskontrakt.
Det krävs även en ökad flexibilitet för att definiera vilka grupper av arbetstagare som mottar stöden.
Det är likaså nödvändigt att anpassa dem till varje regions särdrag och inbegripa de stöd som är avsedda för att främja kvinnors inträde i arbetslivet bland de undantagna stöden.
Slutligen är det nödvändigt att utvidga åldersgränsen för att unga arbetstagare - eller de arbetstagare som närmar sig slutet av sitt yrkesverksamma liv - kan utnyttja stöden utan att de måste ändras.
Det främsta målet för alla dessa kriterier, som finns med i ändringsförslag 1 från Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, är att främja sysselsättningen inom de minst gynnade yrkesgrupperna.
Om dessa stöd inbegrips i förordningen eller inte påverkar absolut inte konkurrensen.
En jämförelse mellan dessa stöd och andra när det gäller konkurrenshämmande effekter skulle, om vi analyserar dem krasst, kunna bli en förolämpning mot vår intelligens.
Vi skall inte gå in på en debatt här om statliga stöd och vilka effekter dessa får för konkurrensen, men om det är några statliga stöd som är värda att beaktas som förenliga med målen i fördraget är det sysselsättningsstöden.
Det skulle inte vara bra om vi gav de europeiska medborgarna och arbetstagarna intrycket av att kommissionen visar prov på flexibilitet genom att tillåta andra slags stöd medan den intar en ytterst strikt hållning när det gäller sysselsättningsstöd.
Det skulle även vara lämpligt att den sociala ekonomin - i allmänhet - inbegrips som undantagen sektor.
Som ni alla vet utgör de socialekonomiska företagen ett viktigt skydd för att bevara sysselsättningen när kriser uppstår inom en sektor, och detta faktum bör återspeglas i förordningen.
Slutligen har det i betänkandet införts några stycken om att åtgärder för flexibilitet på arbetsmarknaden skall ha företräde före sysselsättningsstöd.
Jag kommer inte att ägna mig åt att argumentera mot detta uttalande, vilket - liksom alla uttalanden som uttrycks i så definitiva ordalag - är en återspegling av stela kriterier och har konservativa drag, vilket jag inte kan instämma i.
Ni måste helt enkelt erkänna det faktum att vilken ideologisk ståndpunkt man än utgår ifrån handlar det om ett underligt och överdrivet uttalande som inte borde finnas med i betänkandet, eftersom det handlar om andra frågor.
Att insistera på detta tyder på ett överdrivet intresse av att sända budskap till fördel för en särskild åtgärd som stora delar av befolkningen inte kan dela, såväl parlamentet som det europeiska samhället.
