# ID: svediakorp-gov428159
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Jag börjar med att svara på frågan om huruvida kommissionens och parlamentets processer kommer att sammanfalla.
Naturligtvis skulle man kunna tänka sig en programmering på lång sikt - fem år - men enligt vår åsikt är den tidsperioden för lång.
Om vi inte talar om fem år kommer de problem som ledamoten har tagit upp alltid att finnas.
Dessa problem uppstår vare sig vi talar om ett eller flera år.
Emellertid tror jag att det som oroar er är att problemen kommer att uppstå oavsett om perioden löper på två, tre eller fyra år.
Antingen fem eller ett år.
Fem år är för långt och med ett år förlorar vi manöverutrymme.
Hur som helst anser jag att det är ett falskt problem.
Man kan nämligen diskutera de nödvändiga förändringarna årligen.
De innebär följaktligen inga problem.
Om förhållandena ändras eller om en institutionell förändring genomförs kan vi, vilket jag även sade till Goebbels tidigare, naturligtvis ta upp problemet igen.
Den andra punkten: vad händer med Ekofin (sysselsättning och socialpolitik) och i vilken utsträckning kan detta leda till motsägelser?
Vad vi försöker undvika är just motsägelser i processen, och detta av en mycket enkel anledning: processen utgår från kommissionen och ståndpunkten måste vara fast.
På de grunderna fattar Europeiska rådet beslut om och godkänner denna ståndpunkt.
Ekofinråden och rådet (sysselsättning och socialpolitik) kommer sedan att arbeta med riktlinjerna från vårens Europeiska råd.
Därefter kommer riktlinjerna, som måste överensstämma sinsemellan och med vad rådet har beslutat, att antas vid Europeiska rådets möte i juni.
Följaktligen bör inga motsägelser uppstå.
En fråga som enligt min åsikt absolut inte hör hemma i dagens debatt är frågan om stabilitetspakten.
Jag kommer inte att bli långrandig.
Stabilitetspakten finns inskriven i gemenskapens lagstiftning.
Min ståndpunkt är väl känd: jag anser att lagstiftningen måste följas och följaktligen anser jag att stabilitetspakten måste tillämpas på det sätt som fastställts i den lagstiftning som för närvarande är i kraft.
Detta betyder inte att kommissionen inte är lyhörd för de erfarenheter som stabilitetspakten har givit oss - kommissionen har tvärtom föreslagit en rad tolkningsfaktorer för ekonomiska utvärderingar, bland annat så viktiga faktorer som till exempel att ta hänsyn till cykliskt anpassade budgetar för att bedöma möjligheterna att nå de uppställda nominella målen i stabilitetsprogrammen.
Jag anser fortfarande att stabilitetspakten är ett utmärkt instrument och att vi naturligtvis måste göra allt för att paktens innehåll inte skall påverkas.
Den sista punkten: Randzio-Plath tog upp frågan om processens legitimitet.
Jag anser att processen är så legitim som den kan vara för tillfället, till och med ännu mer, eftersom inte bara de sektoriella råden är involverade i besluten, utan även Europeiska rådet i början och slutet av processen, och för det andra bibehåller vi inte bara Europaparlamentets nuvarande åtaganden och deltagande, utan avsikten är att öka det.
Fru ledamoten tog upp ett annat problem: vilka slags ändringar av fördraget kan eventuellt genomföras i framtiden för att öka Europaparlamentets deltagande i processen?
I meddelandet sägs ingenting om den punkten.
Den här frågan bör lösas av konventet, och resultatet kommer att bero på vad som sker under förhandlingarna vid regeringskonferensen.
