# ID: svediakorp-gov428066
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 940
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar ledamöter!
Den nyss förda debatten om hjälp vid naturkatastrofer har ju mycket tydligt visat vilka förväntningar befolkningen ställer på den europeiska budgeten.
Om vi betraktar den faktiska kvoten, alltså den europeiska budgetens andel av den europeiska nationalprodukten, så ser bilden dock något annorlunda ut.
Den står så att säga i viss motsatsställning till detta, eftersom denna kvot bara utgör aningen mer än en procent.
Kommissionen hade föreslagit att budgeten 2003 skulle uppgå till 1,03 procent av den europeiska bruttonationalprodukten.
Rådet har än en gång skurit ned detta.
Här innebär budgetplanen, alltså vår finansiella planering, som vi alla har röstat för, att det egentligen bör ställas 1,08 procent till förfogande.
Enligt min åsikt borde detta egentligen alltid vara riktlinjen, även om jag också anser att man av försiktighetsskäl alltid skall se till att ha vissa reserver, reserver också för oförutsedda händelser.
Rådet har nu schablonmässigt gjort sina nedskärningar, till exempel på jordbruksområdet, och har här exempelvis inte heller tagit hänsyn till att det är nödvändigt med en ny bedömning på grund av dollarkursens aktuella utveckling.
Men här finns det ju enighet om att man senare i höst måste komma med ett nytt förslag med tanke på de nödvändiga jordbruksutgifterna.
Rådet har godtagit många förslag från kommissionen gällande förslaget till budget för 2003.
Det anser vi naturligtvis är positivt.
Det är också i sin helhet positivt att kunna göra den bedömningen att man i fråga om utrikespolitiken har uppnått samförstånd om att den s.k. katastrofhjälpen, the emergency reserve, i framtiden också kan utnyttjas för att finansiera åtgärder som rör civil krishantering.
Jag tror att det därigenom blir lättare att reagera snabbt i händelse av kriser, och att detta är ett viktigt steg mot en synlig och effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Men jag måste också komma med avsevärd kritik beträffande de resultat man nått under rådets behandling.
Det är exempelvis fortfarande oklart hur man skall finansiera omstruktureringen av fiskeflottan i Spanien och Portugal eller stödet till den hållbara fiskerireformen.
Här har man visserligen berört denna fråga, men skjutit upp dess lösning.
Rådet har exempelvis minskat medlen för samfinansiering av de transeuropeiska transport- och energinäten med 15 miljoner.
Och ändå finns det just i denna sektor avsevärda förväntningar från medlemsstaternas sida, som även tas upp nu i samband med naturkatastrofen.
Jag tror att även denna nedskärning måste annulleras.
Jag måste komma med avsevärd kritik mot rådets beslut om personalutgifterna, mot dess agerande när det gäller personalutgifterna för de enskilda institutionerna.
I den finansiella planeringen hade en ökning med 3,6 procent medgetts.
Men rådet godkände en betydligt högre ökning för egen del.
Om man ser till de rena personalutgifterna, godkände rådet en ökning med det dubbla för egen del.
Om man slår ihop alla rådets förvaltningsutgifter, godkände rådet rentav en ökning om 11 procent.
Här måste jag helt klart säga, med den formulering som annars så gärna används av Ekofin, dvs. rådet (finansiella frågor): Rådets beslut om sina egna administrativa medel passar inte in i det finanspolitiska landskapet.
Det rörde sig om självbetjäning, och detta på andras bekostnad, nämligen på kommissionens bekostnad.
Här föreslog rådet en avsevärd minskning av medlen.
Här spelar naturligtvis kommissionens förvaltningsutgifter för år 2003 en avsevärd roll, eftersom det är det år då förberedelserna skall göras för den största utvidgningen i Europeiska unionens historia.
Kommissionen måste redan år 2003 göra förberedelser så att man exempelvis redan från början av utvidgningen kan kontrollera hur miljölagarna genomförs i de nya medlemsstaterna, hur konkurrensbestämmelserna iakttas eller hur situationen ser ut i fråga om livsmedelsrätten, i fråga om veterinärföreskrifterna, huruvida Europeiska unionens föreskrifter också genomförs.
Detta är bara några exempel på kommissionens uppgifter.
Det går naturligtvis inte heller an att vi först efter utvidgningen förhandlar med de nya medlemmarna om programmen för strukturstödet eller jordbruksstödet.
Här måste förberedelserna kanske göras redan nu, och det kräver personal.
Rådet har godkänt 236 nya tjänster för sig självt för att förbereda utvidgningen.
När det gäller kommissionen har man däremot rentav ifrågasatt och minskat finansieringen av de tjänster som redan finns.
Parlamentet har här kommit med ett utkast till en modell som sedan också fastslogs i en överenskommelse.
Enligt denna modell skall man försöka att i förväg finansiera vissa förvaltningsutgifter redan år 2002, så att det sedan finns medel till förfogande under nästa år för kommissionens personalutgifter i samband med förberedelserna inför utvidgningen.
Men det fungerar bara om alla institutioner också uppfattar denna modell som förpliktande.
Jag måste därför från kommissionens sida insistera på att vi ser på resultatet i oktober för att se om denna modell för förtida finansiering fungerar eller om man bör fatta nya beslut, för den händelse det inte fungerar.
Utvidgningen skall förberedas på ett sätt så att den blir framgångsrik redan från början.
Kommissionen litar på att Europaparlamentet inte enbart nöjer sig med det beslut som man fattade i juli, utan att man kontrollerar om rådet också anstränger sig för att genomföra denna modell med frontloading.
Jag måste klart och tydligt säga att kommissionen behöver personalresurser för att förbereda utvidgningen.
Annars kan vi helt enkelt inte garantera att de nödvändiga uppgifterna utförs redan från början, så att utvidgningen blir framgångsrik.
Jag tackar för er uppmärksamhet.
