# ID: svediakorp-gov428041
# author: Swoboda (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, kära företrädare för kommissionen!
Vi har i denna kammare länge diskuterat om vi inte bör ha en egen institution, en egen fond, som kan bistå vid katastrofer.
Många av oss, det måste man ärligt säga, var skeptiska till om inte detta skulle bli ett fat utan botten, men de senaste veckornas stora katastrof har dock, tror jag, övertygat oss om att man måste visa solidaritet när sådana stora katastrofer inträffar.
Det är inte bara en fråga om ekonomiskt stöd till länder som nu plötsligt har fått ytterligare en jättelik uppgift, utan det är - som redan nämnts - också en ideell, moralisk fråga, och också en fråga där denna europeiska union, som ju folk inte längre är så begeistrad inför, också kan få större stöd bland befolkningen, om unionen visar sig solidarisk.
Därför är också min grupp entydigt för att vi skapar ett nytt finansieringsinstrument med alla de förbehåll, som vi i ärlighetens namn också måste räkna med i en katastrofsituation.
För det första måste det handla om katastrofer av större omfattning, och vi får inte ge en illusion av att vi kan ersätta nationella ansträngningar, vi kan komplettera dem, vi måste komplettera dem, men det är inte någon ersättning för nationella åtgärder.
Jag vill än en gång betona det som kommissionär Barnier sade i fråga om förebyggande åtgärder.
Vi skall inte bara sörja för ett? tillbaka till naturen? där så är möjligt, utan vi måste också vidta förebyggande åtgärder, också med allt vårt tekniska kunnande, så som det exempelvis skett i min hemstad Wien, där vi även denna gång förskonades från katastrofen.
Det betyder att länderna inte får lita på att de alltid skall få pengar när katastrofer inträffar, och under många år fortsätta att bedriva en fullständigt förfelad planerings- och byggnadspolitik.
Den sista punkten som jag vill nämna här - den har redan nämnts ett par gånger, men den kan inte betonas klart nog: Vi måste lämna snabb hjälp!
Jag vet att vi alla måste iaktta vissa tidsgränser osv., men jag ser somliga planer som innebär att gåvan kanske skall komma före jul eller först efter jul, och då är det för sent.
Det är för sent för att människorna verkligen skall uppfatta Europeiska unionen som en verklig hjälp.
Jag ber därför särskilt kommissionen - men det gäller även för oss i parlamentet - om att man förbereder dessa åtgärder så snabbt och så effektivt att rådet och parlamentet snabbt kan godkänna dem.
Om vi kan meddela människorna detta, då tror jag att de kommer att kunna säga? ja? till denna europeiska union med större begeistring.
(Applåder)
