# ID: svediakorp-gov428037
# author: Nobilia (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 480
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det resolutionsförslag som lagts fram av UEN och de som lagts fram av de andra politiska grupperna syftar i huvudsak till att inrätta en kreditram i unionens budget för att ta itu med en del av de skador som orsakats av naturkatastroferna nyligen i olika medlemsstater och kandidatländer.
För övrigt var behovet av ett katastrofingripande från gemenskapen så uppenbart att det nästan var självklart, om vi tänker på den exceptionella omfattningen av de naturfenomen som drabbat hela Europa.
Under sitt besök i några av de drabbade områdena kunde ordförande Prodi, förutom att uttrycka unionens solidaritet, inte undvika att förklara att unionen var beredd att omedelbart ingripa och att ingripa med såväl undantagsbestämmelser som med ekonomiskt stöd.
Lämpligheten av att inrätta en permanent kreditram beror, enligt vår mening, även på andra omständigheter.
Även om många inte vill medge det, så är det uppenbart att klimatet i denna vår värld nu håller på att förändras, och detta utan att man behöver ägna sig åt katastrofscenarier.
Om man går tillbaka ett antal år har väderstatistiken hela tiden en tendens att bidra med uppmuntrande jämförelser för att vi skall tänka om när det gäller de katastrofala händelsernas omfattning.
Men nu är det inte längre så mycket omfattningen - även om den är stor - som väcker oro, utan å ena sidan den allt högre frekvensen och å den andra dessa fenomens tendens att återkomma utanför de för oss européer traditionella årstiderna.
Inrättandet av en permanent kreditram i unionens budget utgör med andra ord ett stöd till staterna i det nödvändiga arbetet att återställa de skador som orsakats av dessa händelser.
Den andra delen, den viktigaste, i gemenskapens handlingslinje, är helt klart den förebyggande verksamheten.
Vi måste utan tvekan åter ta upp jordbrukspolitiken, såväl på nationell nivå som på gemenskapsnivå, den politik som gäller skogsbruket liksom den som gäller förvaltningen av hydrogeologiska riskområden.
Själva knutpunkten, den omistliga utgångspunkten, är med andra ord utan tvekan växthuseffekten och dess skadliga effekter som, bortom allt rimligt tvivel, nu dessvärre är vetenskapligt bevisad.
Det borde stämma till eftertanke att en fråga - reduktionen av utsläppen av växthusgaser - som togs upp för första gången för hela tio år sedan i New York och för andra gången sex år senare i Kyoto, i det berömda protokollet, fortfarande 2002 inte har kunnat få en rimlig lösning på grund av det otillräckliga antal stater som ratificerat protokollet.
Den uppmaning som riktats till Ryssland om att ratificera protokollet är utan tvekan viktig, men det ingår som en del i de politiska och ekonomiska relationer som skall upprättas med detta land.
Kravet kvarstår orubbat att rikta en kraftfullare uppmaning till kandidatländerna, till att börja med Polen.
