# ID: svediakorp-gov428032
# author: Poettering (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 933
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär Barnier och övriga företrädare för kommissionen, kära kolleger!
Europa har upplevt en av de mest fruktansvärda översvämningskatastroferna i dess historia, och vi uttalar vårt deltagande med familjerna till de människor som omkommit i denna översvämning.
Många människor är fortfarande försvunna.
Vi har upplevt mycket förstörelse och mycken ödeläggelse, inte bara i två medlemsländer i Europeiska unionen - Österrike och Tyskland - utan också i två kandidatländer - Slovakien och Tjeckien.
Redan vid tidigare tillfällen har rådsordförande Haarder och företrädaren för kommissionen, kommissionär Barnier, liksom företrädaren för vårt parlament, påpekat att det nu krävs europeisk solidaritet.
Naturligtvis är åtgärdandet av översvämningsskadorna först och främst en regional och nationell uppgift, men här handlar det om en så stor dramatik att människorna också förväntat sig ett tecken på solidaritet från Europa.
Därför vill jag, trots att han ju i dag inte kan närvara, uttryckligen framföra ett mycket hjärtligt tack till kommissionens ordförande, Romano Prodi, som tillsammans med ytterligare företrädare för kommissionen besökte krisområdena, för att han där på ett värdigt sätt företrädde Europeiska unionen.
(Applåder)
Jag ansåg att det var mycket viktigt.
Jag har inte varit i dessa områden, jag har bara haft telefonkontakt, men många har sagt till mig att de genom Romano Prodis närvaro - även genom den medmänsklighet han som person förkroppsligar - för en gångs skull har uppfattat kommissionen och Europa på ett helt annat sätt, inte som den fjärran byråkrati som de alltid ansett den vara.
Denna mycket personliga mänskliga närvaro på det lokala planet var av stort värde för oss alla.
Jag hade nyligen kontakt med ordförande Prodi och uttalade i vår grupps namn mitt stöd till honom, i den mån jag kunde ge honom det - just då var han, tror jag, i Tjeckien - genom att jag försäkrade honom att han, om han ger några löften, har vår grupps stöd.
Jag vill rikta detta tack till hela kommissionen, även till kommissionär Barnier, som just har talat, till kommissionär Fischler, fru Schreyer, herr Verheugen, till alla som har bidragit, men i synnerhet också till det danska ordförandeskapet i rådet, till ordförande Haarder, för att dess regering i sin egenskap av ordförandeland har varit så öppen i denna fråga.
Naturligtvis vet vi alla att det alltid finns ett spänningsförhållande mellan solidaritet och subsidiaritet.
Men detta är ett fall där solidariteten utmanades.
Om följdåtgärderna nu också genomförs lika snabbt - och jag gläder mig åt det som kommissionären har sagt - då har Europeiska unionen gjort sin plikt.
Innan jag övergår till några mer konkreta frågor, vill jag uttala ett hjärtligt tack till dem som har hjälpt till lokalt.
Ofta ler man ju i våra samhällen när man exempelvis talar om brandförsvaret, eftersom folk tror att det bara är leksaker som brandmännen ägnar sig åt.
I en sådan situation upplever man ändå hur viktigt det är med ett brandförsvar, hur viktiga soldaterna är som ställer upp i ett internt krisläge, hur viktig polisen är, hur viktigt civilförsvaret är.
Jag har, åtminstone i det land som jag kommer från, nämligen Tyskland, sett hur otaliga ungdomar har engagerat sig och hjälpt till, och i en tid där anonymiteten och egoismen ofta tycks vara förhärskande, är det ett gott tecken att just ungdomar visar denna solidaritet.
Nu till några aspekter på katastrofbistånd, som även kollegan Ferber kommer att tala om.
Vi anser - i motsats till kommissionen - att en miljard euro bör ställas till förfogande som katastrofbistånd.
Jag vill uttryckligen tacka de sex grupper, som har enats om denna text - för vår grupp var det kollegerna Othmar Karas och Markus Ferber - för beredvilligheten att komma överens om en gemensam text.
Hjälpen till jordbruket har det ju redan talats om, sedan om strukturfondernas effektivitetsreserv, därpå naturligtvis om den katastroffond, som nu måste skapas för framtiden, och naturligtvis måste det också med tanke på konkurrensreglerna finnas en flexibilitet.
Kommissionär Monti och hela kommissionen har ju lovat detta.
Om vi nu också snabbt genomför allt detta - och jag vänder mig här också till ordföranden i budgetutskottet, Terence Wynn - är det detta som människorna nu förväntar sig av oss.
Om vi nu tvekar och tvistar i flera veckor, då kastar vi bort denna goodwill som Europeiska unionen, företrädd i synnerhet av kommissionens ordförande Romano Prodi, har förvärvat.
Därför ber jag om att vi alla beslutsamt och engagerat också tar itu med följdåtgärderna.
Låt mig göra ett påpekande som bara hänger indirekt samman med denna fråga.
Det finns ju funderingar kring stabilitetspakten.
Stabilitetspakten får inte heller i en sådan katastrofsituation ifrågasättas, eftersom det handlar om förtroendet för den europeiska valutan, om förtroendet också för Europeiska unionens totala prestationsförmåga.
Därför rekommenderar jag oss alla - kommissionen, rådet och parlamentet - att vi inte rubbar denna stabilitetspakt, utan att vi gör vår plikt gentemot de människor som berörs - här återkommer jag till katastrofen.
Då kommer människorna också mycket lättare att acceptera denna europeiska union än vad vi ofta antar att de gör.
I den andan riktar jag en hjärtlig uppmaning om samarbete till alla berörda institutioner!
(Applåder)
