# ID: svediakorp-gov428031
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,649
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr minister, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Vi berördes alla av de översvämningar som så hårt drabbade Tyskland, Österrike, Tjeckien och Slovakien för några veckor sedan.
Tillsammans med ordförande Prodi och mina kolleger Michaele Schreyer och Günter Verheugen, som är här i dag, kunde vi den 18 augusti på plats bland annat i Dresden-regionen bedöma katastrofens omfattning.
Ordförande Prodi och Margot Wallström reste tillsammans med Günter Verheugen till Prag, och Franz Fischler själv kunde i sitt eget land konstatera hur omfattande skadorna var.
I dag, mina damer och herrar parlamentsledamöter, kommer mina första ord vara att på nytt framföra vår djupa sympati till alla familjer som drabbats, men också ge ett särskilt erkännande till den civila säkerhetstjänsten, till de tusentals frivilliga - vi såg dem - till politiskt och administrativt ansvariga på lokal, regional och nationell nivå som i denna situation visat prov på en beundransvärd självuppoffring.
Kommissionen aviserade redan den 28 augusti en rad initiativ enligt olika avsnitt inom gemenskapspolitiken, för att hjälpa drabbade länder och regioner att bemöta katastrofen.
Vi har inom unionen inte bara visat att vi är solidariska med de drabbade folken utan också att vi avser att visa prov på vår förmåga att agera och göra det snabbt.
Herr talman!
Alla vi kommissionärer som är närvarande här berördes mycket av ert tal i början av sammanträdet, liksom av de ögonvittnesskildringar som minister Haarder lämnade nyss.
När det gäller naturkatastrofer skulle jag vilja erinra om att det finns två ämnen som hör ihop: förebyggande och återställande.
Låt mig först säga några ord om förebyggandet.
Jag vet att det krävs medel för att kunna förebygga, och att det krävs politiskt mod.
Jag tänker exempelvis på viljan att kontrollera stadsplaneringen, att inte göra alltför stora ytor ogenomträngliga, kort sagt hushålla med snarare än planera marken.
Men, mina damer och herrar parlamentsledamöter, jag vet också att det alltid är billigare att förebygga än att tvingas reparera.
På gemenskapsnivå är det tydligt att strukturfonderna och sammanhållningsfonden fungerar som ekonomisk hävstång för förebyggandet.
Låt mig bara nämna ett exempel.
Flera länder drabbades under 1990-talets första hälft av Rhens och Mosels stigande vattenstånd.
Vi satsade då över 140 miljoner euro inom ramen för Interreg, vilket gjorde det möjligt att utveckla system för övervakning och varning när det gäller vattennivån samt fastställa riskområden och bygga dammar där vattnet hålls kvar och även underlätta för vattnet att rinna bort.
För den pågående perioden 2000-2006 innehåller ett stort antal program också åtgärder för förebyggande av risker.
Det gäller exempelvis programmet inom mål 1 för Brandenburg där anläggningar till skydd mot översvämningar skall byggas och iordningställas.
Över 40 projekt skall genomföras till en budget om 230 miljoner euro.
Det är exempelvis också fallet med österrikiska Tyrolen.
Efter katastrofen i Galtur, som kostade 31 personer livet i februari 1999, kommer nära tio miljoner euro att avsättas till en åtgärd där målsättningen är att förebygga laviner.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det är min övertygelse att dessa ansträngningar, hur de än ser ut i dag, inte är i nivå med de risker vi har framför oss.
Vi har tillsammans med er inlett en diskussion om framtiden för regionalpolitiken efter 2006.
Jag kommer så småningom att föreslå att förebyggandet av naturkatastrofer och tekniska och miljömässiga risker skall bli en viktig prioritet, nästan oundviklig, i de framtida programmen för regionalpolitiken efter 2006.
Vi konstaterar att katastrofer sker allt oftare, även om alla inte är lika allvarliga.
Som vi såg med fallet i Tyskland får i dag de regioner som, med stöd från strukturfonderna, gjort avsevärda ansträngningar för att på nytt göra ekonomin dynamisk efter enandet, för att på nytt bygga upp städerna och byarna, i dag se sina ansträngningar ödeläggas på några timmar.
Den regionala utvecklingen kan därför inte klara sig utan förebyggande av naturkatastrofer samt tekniska och miljömässiga risker.
Kommissionen kommer att, på initiativ av bland annat Margot Wallström, före årets slut föreslå en europeisk strategi för att förebygga risker.
Som avslutning på denna punkt skulle jag vilja säga att det inte är oviktigt att vi i dag diskuterar denna fråga, medan stats- och regeringscheferna träffas i Johannesburg.
Man ser tydligt att jorden behöver ett globalt tänkesätt och ett kollektivt mod, vilket Brundtlandrapporten uppmanade oss till i slutet av 1980-talet, före toppmötet i Rio.
Vi ser också att detta globala tänkande på världsnivå eller på europeisk nivå måste genomföras konkret, lokalt och på fältet.
Det är på så sätt som den ekologiska utmaningen, utmaningen med en hållbar utveckling, kan förenas med den regionalpolitik vi är skyldiga att bedriva.
Herr talman!
Nästa punkt handlar om att vi snarast på nytt måste bygga upp och snabbt ge ett bevis på vår solidaritet med de tyska och österrikiska delstaterna, men också med de tjeckiska och slovakiska regioner som skadats.
Vi måste till att börja med att mobilisera alla instrument vi redan förfogar över för att bemöta denna utmaning.
Det är det åtagande kommissionen gjorde den 28 augusti, ett åtagande som omedelbart resulterade i beslut inom det främsta området, jordbruket, efter påtryckningar från vår kollega Franz Fischler.
Bland de befintliga instrumenten finns självfallet strukturfonderna för de berörda medlemsstaterna och föranslutningsinstrumenten för kandidatländerna.
För de områden och regioner som kan erhålla stöd kan strukturanslagen omfördelas mellan de olika prioriteringarna i de regionala programmen, och vi är beredda att så mycket som möjligt höja nivån på medfinansieringen.
Möten kommer under de närmaste dagarna att äga rum med de nationella och regionala myndigheterna, för att fastställa vilka belopp som kan omfördelas enligt önskemålen från medlemsstaterna.
All flexibilitet som förordningarna medger kommer att utnyttjas, bland annat när det gäller det statliga stödet.
Jag bekräftar för övrigt att de drabbade regionerna inte kommer att straffas genom att N + 2-regeln tillämpas om anslagen, på grund av översvämningarna, inte förbrukas inom den tid som fastställs i förordningarna.
Men även här, mina damer och herrar parlamentsledamöter, har de instrument vi förfogar över begränsningar.
Strukturfonderna kan därför inte användas utanför de områden som är stödberättigade.
Även om de flesta drabbade områdena i Tyskland åtnjuter stöd enligt mål 1, gäller det inte för Österrike.
Dessa instrument regleras av bestämmelser som ni väl känner till och som inte alltid gör det möjligt att snabbt åstadkomma det stöd som krävs.
Det är anledningen till, herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter, att kommissionen föreslår att en stödfond skall inrättas för regionerna och staterna, som kan användas vid stora naturkatastrofer.
En solidaritetsfond som, jag betonar det, kommer att göra det möjligt att agera både till förmån för de nuvarande medlemsstaterna och de framtida.
Vi ansåg att det var att föredra att ett nytt flexibilitetsinstrument skulle utnyttjas, där i storleksordningen minst 500 miljoner euro kan utnyttjas under 2002, och i framtiden ett belopp i storleksordningen omkring en miljard euro, där detta belopp skall tillföras fonden vid en katastrof.
Fonden skulle ha som mål dels att bidra till att samhällslivet kan återgå till det normala - jag tänker på reparation av nät för energi, transport och telekommunikation, återuppbyggnad eller uppförande av provisoriska bostäder - och dels att begränsa skadorna genom att förstärka förebyggande infrastruktur, exempelvis fördämningar och dammar.
Detta förslag är alltså som ni ser annorlunda.
Både när det gäller de aktuella beloppen och vilken typ av ingripande som planeras skiljer förslaget sig från systemet för katastrofstöd till drabbade, vilket fanns mellan 1977 och 1996.
Men jag tror att detta förslag från kommissionen motsvarar de önskemål jag själv hört här i kammaren de senaste tre åren, exempelvis efter de katastrofer som drabbat Grekland, Azorerna, Kanarieöarna, Frankrike och England.
Vi vill den 18 september, alltså redan om några dagar, anta ett förslag till förordning där man preciserar villkoren och förutsättningarna för att genomföra denna stödfond.
Denna strama tidsplan visar att kommissionen är fast besluten att agera snabbt, mycket snabbt, precis som ni själv, talman Pat Cox, uttryckligen önskat.
Jag skulle därför för kommissionens räkning och för mina kolleger som är här vilja tacka budgetutskottet, dess ordförande Terry Wynn, era föredragande Joan Colom i Naval, Guido Podestà och Göran Färm, för det goda samarbetet och för att arbetet utförts så snabbt.
Detta stöd och denna förståelse är grundläggande, eftersom vår gemensamma målsättning är att göra denna fond operativ under de närmaste månaderna.
Utrikesministrarna var, som ni sade herr minister, positiva till detta förslag i Helsingör.
Avslutningsvis, herr talman, mina damer och herrar, skulle jag återigen vilja säga att det alltid är effektivare och mindre kostsamt att förebygga än att reparera.
Men ibland är läget akut, som i detta fall, och det är viktigt att Europeiska unionen kan ge sitt stöd, sin konkreta solidaritet till folken och regionerna i Tyskland, Österrike, Slovakien och Tjeckiska republiken som drabbats.
Det är ett bevis på att den europeiska solidariteten tillsammans med lokal, regional och nationell solidaritet är något helt annat än ett uttryck eller ett tal: denna solidaritet är grunden till sammanhållningspolitiken sedan ett femtontal år.
Den har en mening.
Och i dag visar vi att denna mening bekräftas, fortsätter och till och med förstärks.
(Applåder)
