# ID: svediakorp-gov427972
# author: Beysen (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Låt mig först och främst rikta ett tack till alla kolleger, och i synnerhet till de skuggföredraganden som jag har samarbetat nära med för att lotsa betänkandet om säljfrämjande åtgärder till kammaren.
Det har varit en lång väg, med många hinder, som går tillbaka till 1996 med det första publicerandet av grönboken, följt av kommissionens uppföljande meddelande 1998.
På grundval av ett omfattande samråd lade Europeiska kommissionen i oktober 2001 fram ett pragmatiskt och tydligt avgränsat förslag som jag blev utnämnd till föredragande för i november 2001.
Detta förslag till förordning syftar till att på området för säljfrämjande åtgärder få slut på allehanda mossiga företeelser och stora divergenser i den relevanta lagstiftningen i de femton medlemsstaterna.
De många skillnaderna hindrar i synnerhet små och medelstora företag att slå igenom på de olika europeiska marknaderna.
Det är ju uppenbart att företag som inte kan kommunicera över gränserna inte heller kan bedriva internationell handel.
Dessutom är de säljfrämjande åtgärderna ett mångfacetterat nyckelinstrument, som kan anpassas till olika omständigheter.
De kan användas för att slå sig in på nya marknader med nyskapande produkter, för att uppmuntra kunder till lojalitet, för att stimulera kortsiktiga konkurrensåtgärder, för att snabbt svara på försäljningsnedgångar samt för att säkerställa en effektiv lagerhantering.
Dessutom skall den här förordningen i stor utsträckning förbättra konsumentens position.
Konsumenten får inte bara mycket mer information, utan skall genom utbyggnaden av den inre marknaden till fullo kunna dra nytta av bättre priser.
En större inre marknad är ju liktydigt med ökad konkurrenskraft, vilket i sin tur leder till lägre priser, där även euron till en del har en positiv effekt.
Därför anser jag att detta förslag är ett mycket viktigt initiativ för det vidare fullbordandet av den inre marknaden.
Samtidigt är det ett första steg mot att äntligen göra verklighet av de vackra orden från toppmötet i Lissabon.
Ingen kan ju förneka att beklagansvärt få resultat har uppnåtts två år efter detta omdiskuterade möte.
Ville inte Europa bli den mest kunskapsbaserade ekonomin i världen?
Nåväl, då tror jag att stunden har kommit för att på nytt ta ett steg i rätt riktning med en förordning som denna om säljfrämjande åtgärder.
På grund av den genomgripande karaktären och de mångtaliga intressena har reaktionerna på detta förslag inte uteblivit, vilket kommissionären redan har påpekat.
Jag skulle vilja betona de viktigaste utmaningarna.
Vad den rättsliga grunden beträffar har jag alltid ansett att en förordning är ett mycket effektivare juridiskt instrument än ett direktiv, på grund av det snabbare ikraftträdandet och den direkta tillämpningen.
Försäljningen under självkostnadspris skjuts tillfälligt upp, eftersom ståndpunkterna i de olika medlemsstaterna ligger för långt ifrån varandra.
Jag har lämnat in ett kompromissändringsförslag, i vilket jag ber kommissionen att undersöka den här frågan grundligt.
Motiveringen för ett sådant ändringsförslag är att jag inte vill att avregleringen av försäljning under självkostnadspris skall få negativa följder för små och medelstora företag.
Beträffande de senast nämnda har jag därför lämnat in ett ändringsförslag, i vilket jag uttryckligen kräver att dessa skall skyddas.
Det ömsesidiga erkännandet, eller med andra ord principen om ursprungsland, är av största vikt för detta förslag.
Denna princip är samtidigt grunden för den inre marknaden.
Det betyder helt enkelt att medlemmar måste erkänna att de inte kan tillämpa sin egen nationella lagstiftning på säljfrämjande åtgärder som kommer utifrån.
Detta ömsesidiga erkännande för varandras lagstiftning är ett flexibelt medel för att förebygga överreglering.
Dessutom är det en redan mycket ofta använd form av lagstiftning i vår gemenskapslagstiftning.
Jag tänker exempelvis på direktivet Television utan gränser, samt på direktivet om e-handel.
Till sist beslutet om åldersgränsen.
Jag har hela tiden förespråkat en åldersgräns på 14 år, förutom i de fall då specifika produkter kräver en annan åldersgräns.
Efter ett stort antal bilaterala förhandlingar med kollegerna i de olika utskotten har jag kunnat lösa dessa viktiga utmaningar.
Jag är nöjd med resultatet, herr talman, även om jag är medveten om att fler anpassningar kommer att behövas under förloppet av den vidare behandlingen av detta förslag till förordning.
Jag hoppas att parlamentet har framfört ett betydelsefullt inlägg till rådet, och ser under tiden med intresse fram emot denna debatt.
