# ID: svediakorp-gov427939
# author: Markov (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 544
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Det är otvivelaktigt så att luftrummet över Europeiska unionen borde förvaltas gemensamt, för att garantera en säker användning och högre kvalitet i form av färre förseningar.
Jag stöder föredragandens sätt att ta itu med detta, nämligen genom att ta med företrädare från konsumentorganisationerna och industrin liksom från Eurocontrol och militären i diskussionen för att komma fram till ett beslut när det gäller förslagen om att använda det gemensamma luftrummet.
Endast genom att göra denna sammankoppling och ta hänsyn till erfarenheter från de civila och militära aktörerna, tillverkarna, tjänsteleverantörerna inom flygtransporterna och användarna kan man komma fram till beslut som kombinerar den erforderliga säkerhetsnivån, effektiviteten och personalens intressen på ett effektivt sätt.
Jag tvivlar dock på det föreslagna tekniska genomförandet.
Att skilja mellan tjänsteleverantörer och tillsynsmyndigheter tycker jag är förståeligt.
Men jag är emot förslaget att förstöra det hittillsvarande integrerade systemet med tjänster för luftrumsövervakning genom tilldelning av enskilda uppdrag, däribland till privata leverantörer.
Detta kan visserligen leda till att fler konkurrenter kan agera på marknaden, men jag anser inte att det medför den eftersträvade ökade säkerheten, utan snarare motsatsen.
Den nu existerande geografiska fragmenteringen av flygsäkerhetstjänsterna kommer endast att ersättas av en ekonomisk fragmentering.
Därigenom blir de befintliga problemen för de europeiska lufttransporterna inte mindre, utan det uppstår nya problem - som exemplet med de två flygplan som nyligen störtade över Bodensjön visade.
Av lönsamhetsskäl genomfördes sådana personalbesparingar att en situation kunde uppstå där en enda flygledare faktiskt utövade tjänsten, vilket omöjliggjorde en friktionsfri och framför allt säker drift.
Här uppstår med all tydlighet frågan om det inte vore bättre att de synnerligen känsliga säkerhetsfrågorna i samband med ledningen för flygtransporterna sköttes av en offentlig tjänst, som i sig förenade fördelarna med en integration av de enskilda tjänsterna i en enda kedja med erforderlig kvalitet hos arbetet, yrkesmässig kvalifikation och erforderlig materiell utrustning.
Införandet av gränsöverskridande luftrumsblock utgör visserligen ett steg mot en nödvändig europeisk integration av luftrummet, men det kan bara ske med bifall från alla deltagande stater.
I händelse av tvister eller tvivelsmål borde det inte vara möjligt att ta beslut över huvudet på en eller flera stater.
Till skillnad från kommissionens nuvarande förslag, där man bara räknar med ett gränsöverskridande samarbete när det gäller mycket begränsade regionala tjänster, är det också helt realistiskt att tänka sig ett nära samarbete mellan befintliga nationella offentliga flygsäkerhetstjänster.
I det fallet skulle två länder bilda ett gränsöverskridande luftrumsblock.
Denna komplicerade fråga om respekt för den statliga suveräniteten märks också i kommissionens funderingar och i rapporterna om ett förbättrat samarbete mellan den civila och militära användningen av luftrummet.
Hur tillträdet till luftrummet för den civila luftfarten, i motsats till militären, faktiskt kan ökas, framgår inte av föreliggande betänkanden.
Med de aktuella bestämmelserna kan man knappast uppnå både ett bättre utnyttjande av det gemensamma europeiska luftrummet för den civila luftfarten och en ökad säkerhet.
Det utvidgade samarbetet inom det europeiska nätet för flygledningstjänst kan betraktas som positivt, eftersom integrerade nät naturligtvis möjliggör en ökad kompatibilitet och bidrar till att sänka anskaffnings- och underhållskostnaderna.
