# ID: svediakorp-gov427935
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De allt intensivare flygtransporterna de senaste åren och trängseln i det europeiska luftrummet kräver ett antal åtgärder för att minska trafikstockningarna, bland annat åtgärder för att bättre samordna reglerna mellan Europas länder.
Ur den synvinkeln förefaller kommissionens initiativ om ett gemensamt europeiskt luftrum, i syfte att erbjuda ett säkrare luftrum där trafiken flyter smidigare, bygga på en självklarhet.
Den blir emellertid mycket mindre självklar när man tittar på de praktiska detaljerna och man upptäcker att det redan finns en organisation för att reglera flygtrafiken, nämligen Eurocontrol, som har stort tekniskt kunnande och täcker ett område som är större än hela unionen, eftersom det omfattar 31 av kontinentens stater.
Här föreligger en mycket stor tvetydighet som kommissionens texter uppriktigt sagt inte minskar.
Redan i artikel 1 i förordningen om fastställande av en allmän ram breder denna tvetydighet ut sig, eftersom man både säger att gemenskapen skall få alla nödvändiga medel för att inrätta ett gemensamt luftrum, men också att man tar hänsyn till Eurocontrols uppdrag att inrätta ett alleuropeiskt luftrum.
När man går vidare i texten blir inte uppdelningen mellan kommissionen, som företräder gemenskapen, och Eurocontrol tydligare.
Man skulle kunna sammanfatta den i en mening: vem bestämmer när det gäller utarbetandet av förordningen?
Vem är det som dominerar?
Även om man i texten försöker föreslå motsatsen ser vi i verkligheten bara ett möjligt svar.
Det är Eurocontrol som bestämmer, och gemenskapen måste ansluta sig till detta tillsammans med medlemsstaterna som fortfarande har den viktigaste rollen.
Vi har en känsla av att de flesta medlemsstater är av samma åsikt.
Vi måste behålla Eurocontrol och dess företrädesrätter och vi måste därför först klargöra förhållandet till denna organisation.
Annars riskerar vi att komplicera situationen ytterligare, snarare än att förenkla den.
