# ID: svediakorp-gov427931
# author: Caveri (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionens vice ordförande!
Låt mig först av allt säga att diskussionen i utskottet har varit lång och djupgående.
De ändringsförslag som antagits har därför inte antagits av en slump utan efter grundliga diskussioner.
Jag vill också tacka de tre föredragandena som har gjort ett utmärkt arbete.
Jag tror mig dessutom våga påstå att parlamentets stöd och även dess bidrag till idén om ett gemensamt luftrum har bekräftats i diskussionen och även i dagens debatt.
Men om man vill behålla datumet 2004 för att förverkliga denna nya modell för det europeiska luftrummet så måste rådet, enligt min åsikt, fortsätta ansträngningarna med att föra en dialog med framför allt de länder som fortfarande är skeptiska, i vissa fall rent av negativa, samt med de länder vilkas interna system har större behov av en modernisering.
I det sammanhanget tänker jag på de problem som naturligtvis kommer att uppstå i och med utvidgningen, som nu står för dörren.
Jag konstaterar att det växt fram en politisk fråga under diskussionens gång: man försöker utnyttja en fiktiv slogan som går ut på att det gemensamma luftrummet skulle vara en attack mot de enskilda medlemsstaternas suveränitet.
Det var faktiskt någon som sade i utskottet att detta är ett försök att beröva medlemsstaterna deras fysiska suveränitet över det egna territoriet.
Jag tror det är viktigt att upprepa hur ogrundad denna tes är, en tes som naturligtvis strider mot fördragens anda, men jag fruktar att det är en slogan som kan vara på väg tillbaka, till och med runt de mest betydelsefulla borden.
En annan viktig dialog är den - vilket har påpekats av en del kolleger - som förs med fackföreningarna, som enligt min mening med all rätt uttrycker en legitim oro, framför allt när det gäller de känsligaste frågorna om att tillhandahålla allmännyttiga tjänster eller tjänster av allmänt intresse, framför allt inom flygledningssektorn, som självklart är ett mycket känsligt område.
Jag tror att man måste betona, vilket redan har gjorts, att den avreglering som var fullständigt nödvändig inom denna sektor, inte betyder privatisering; att konkurrensen, när den drivs till sin yttersta spets, naturligtvis måste ta hänsyn till de nödvändiga säkerhetskraven.
Vi måste med andra ord öka kapaciteten och ta hänsyn till den enorma trafikmängden, samtidigt som vi, som jag sade tidigare, skärper säkerheten och minskar flygledningens fragmentering, bland annat genom att utnyttja ny teknik.
Vi måste också lösa det kvarstående problemet med en integrering med de militära systemen, för det är en politisk fråga som under alla omständigheter måste lösas.
Att skapa nya flygleder för att undvika trafikstockningar i vissa luftrum måste vara en av de viktigaste punkterna, för nu står vi inför fullpackade flygleder och en våldsam ökning av kostnaderna på grund av förseningar och en enorm bränsleförbrukning.
Syftet med det gemensamma luftrummet är i stället att skapa ett effektivt system som verkligen blir till nytta för de europeiska medborgarna.
