# ID: svediakorp-gov427927
# author: Maes (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, ärade kolleger!
Om säkerheten inom luftfartssektorn inte ökar jämfört med 1996 kan det år 2015 ske en allvarlig olycka per vecka.
Det kan vi läsa i våra informationsdokument, och härigenom betonas ännu en gång hur viktigt förslaget till kommissionens direktiv är.
I dag handlar det mer än någonsin om säkerhet inom luftfartssektorn.
I upptakten till den dramatiska årsdagen av händelserna den 11 september är säkerheten inom luftfarten en punkt av yttersta vikt för en stor del av konsumenterna.
Denna säkerhet får inte enbart gälla våra egna europeiska flygplan, utan också flygplan från tredje länder.
Därför är det förslag om? open sky? som nu förs fram inom ramen för de förslag som också har presenterats av mina kolleger i deras diverse betänkanden, av yttersta vikt.
Kommissionen återupptog redan tidigare förfarandet för utfärdande av ett direktiv om säkerheten hos flygplan från tredje länder.
Det är egentligen tragiskt att förfarandet för detta direktiv upphörde, för redan 1997 var man så gott som klar, men på grund av en dispyt mellan Spanien och Storbritannien om Gibraltar lades det på is.
Nu kan vi lyckligtvis räkna med stor enhällighet, även om jag beklagar att denna fråga fortfarande hanteras av varje medlemsstat enskilt, och att medlemsstaternas fortsatta kontroll över förfarandena innebär att det sätt på vilket kontrollerna genomförs fortfarande lämnar en del övrigt att önska.
Nödvändigheten av en gemensam säkerhetspolitik står för mig utom alla tvivel.
Vi måste fastställa att olycksrisken varierar starkt mellan de olika regionerna och kontinenterna i världen.
Lufttrafikföretag i Afrika, Asien, Syd- och Centralamerika har en olycksrisk som är minst dubbel så hög som världsgenomsnittet.
Vi i Västeuropa och Australien kan skatta oss lyckliga över att vi har den lägsta olycksrisken.
Östeuropeiska länder har emellertid den högsta olycksrisken, som nästan är femtio gånger så hög som i Västeuropa.
Och då får man tänka på att vi står inför denna omfattande utvidgning av Europeiska unionen, och att risken för en ökning av otryggheten följaktligen blir större också för oss.
När det gäller säkerhet får det för övrigt inte finnas några gränser som inskränker den, vilket kan jämföras med flygresenärer som också överskrider gränser.
Många förekommande problem kan bero på en otillräcklig primär luftfartslagstiftning, och på avsaknaden av institutionella strukturer, kvalificerad personal och finansiella medel.
Den senaste tidens olyckor visar att otillräckliga kunskaper i det språk som talas inom luftfarten, engelska, kan få dramatiska följder.
Jag behöver inte påminna er om att ett par stora olyckor, den ena i Frankrike och den andra i Italien, båda var en direkt följd av det faktum att flygpersonalen inte hade tillräckliga kunskaper i det språk som talades, engelska.
Också andra brister kan få allvarliga konsekvenser.
I 25 procent av de fall som avser flygplan från tredje länder saknas flyghandboken eller navigationskartan, eller så är uppdateringen av GPS-systemen bristfällig.
En samordnad verksamhet med utbyte av information ger bättre möjligheter till en tidig identifikation av möjliga brister hos flygplan än arbete med nationella åtgärder.
På det sättet kan medlemsstater i förhållande till tredje länder falla tillbaka på EU: s gemensamma ståndpunkt, för att undvika att osäkra flygplan omdirigeras till flygplatser i intilliggande medlemsstater, där man inte utför sådana kontroller.
Specifika punkter i vårt betänkande rör det faktum att kringboende vid flygplatser kan lämna in klagomål beträffande flygplanssäkerhet, och att de också kan få information om osäkerheten hos vissa maskiner som trafikerar deras flygplats.
Invånarna i Oostende skulle verkligen uppskatta att denna del godkändes.
Europeiska kommissionen är emellertid återhållsam på den här punkten.
Jag betonar att det inte får bli fråga om diskriminering.
Flygplan från EU skall kontrolleras lika noggrant som flygplan från tredje länder.
Sedan händelserna den 11 september måste vi ta större hänsyn till säkerheten för de kringboende vid flygplatser och inflygningsrutter.
Dessutom, och detta blir mina avslutande ord, måste vi förhindra att privatiseringar inom luftfartssektorn, och mer konkret privatiseringar av säkerheten, undergräver just denna säkerhet, för då kanske man börjar med besparingar igen.
Jag hoppas att besparingarna inte får några ödesdigra konsekvenser för säkerheten, som det visade sig få i Überlingen.
(Applåder)
