# ID: svediakorp-gov427898
# author: Howitt (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att gratulera Deva till det som jag anser vara en uppsättning omfattande, balanserade och meningsfulla förslag.
Jag vill särskilt välkomna hans resolutionsförslag, eftersom det upprepar vårt åtagande i fråga om principen om särbehandling av utvecklingsländerna, betydelsen av tryggad livsmedelsförsörjning och av att höja bolagens ansvarighet och sociala förpliktelser.
Föredragandens sista punkt, förslaget om ett europeiskt företagsforum under punkterna 61 till 63, är av intressant slag.
Men detta bör inte avleda kommissionen från att garantera att det aktuella forumet för företagens sociala ansvar (CSR), som skall sätta i gång i oktober, till fullo kommer att inrikta sig på de europeiska företagens handlande i utvecklingsländerna.
Jag skulle vilja framföra två oavhängiga argument i den här debatten.
För det första, det är riktigt att i ett betänkande av utskottet för utveckling och samarbete ange att vi kan utforma alla de handlingsprogram för utveckling inom EU som vi önskar, men alltför ofta har dessa drunknat under EU: s egna handelsintressen när det väl har kommit till kritan.
Vi kommer ihåg kommissionens och medlemsstaternas hyckleri när det gällde förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Sydafrika.
De inledande reaktionerna på Fischlers förslag till en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, begränsade som de är, samt de aktuella rapporterna från Johannesburg talar för att Byrnes ord om utfasning av jordbrukets exportbidrag mycket väl kan vara ett tomt löfte.
Om bara EU försökte reformera WTO med samma kraftfullhet som när man vann slaget om handelssanktioner på 4 miljarder USD gentemot Förenta staterna om vår stålexport, så kanske de fattigaste länderna skulle börja tro oss när vi säger att vi vill ha en utvecklingsrunda.
För det andra, liksom andra talare har klargjort, har vi ett direkt ansvar från och med det att de handelspolitiska förhandlingarna med våra AVS-kolleger sätter i gång.
Kommissionär Byrne borde, i och med att han talar om ekonomiskt partnerskapsavtal, svara på de frågor som kommissionen vägrat svara på, innan denna process sätter i gång.
Varför lyckas inte kommissionen i dagsläget tala om de alternativ som skrevs in i Cotonouavtalet?
Varför talar man om kapacitetsuppbyggande medan man endast åtar sig 0,1 procent av de nuvarande nationella vägledande programmen för handelsstöd?
Hur kan vi hysa förtroende för konsekvensbedömningen av en hållbar utveckling när man inom kommissionen inte kan komma överens sinsemellan om Everything But Arms-initiativets inverkan på sockersektorn?
Slutligen, varför motsätter sig kommissionen förslaget från AVS ' statsöverhuvud i Fiji att påbörja en inledande fas av principiella förhandlingar med AVS-gruppen i sin helhet?
Är det så att kommissionen vill använda sig av sin gamla taktik av att söndra och härska genom att angripa AVS-gruppens samhörighetskänsla?
Detta är inte något som Europaparlamentet vill.
