# ID: svediakorp-gov427893
# author: Lannoye (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag tacka föredraganden för hans betänkande.
Han har visat prov på åtskillig god vilja gentemot de olika politiska grupperna för att kunna införliva de alternativ som var och en av dem försvarar.
Som man kan konstatera har det resulterat i en viss obalans mellan kapitlen.
Men i stora drag tycker jag att betänkandet åstadkommer viktiga öppningar.
Jag tänker då exempelvis på kapitlet om livsmedelssäkerhet som är ytterst lovande, särskilt i det stycke där det sägs att? kampen mot fattigdom och osäker livsmedelsförsörjning måste behandla de strukturella orsakerna som skapar fattigdom bland befolkningarna?, en fattigdom som ofta orsakar undernäring och i värsta fall svält.
Det säger sig självt att den mest intelligenta hållningen måste vara att angripa de strukturella orsakerna.
Men hittills har man ofta trott att det räckte att öppna de rika ländernas marknader för produkter från de fattiga länderna, något som jag bara ser som en del av lösningen - och i vissa fall inte ens det! - och att det gällde att öka jordbruksavkastningen i dessa länder.
Då glömmer man att de fattiga fortfarande inte kommer att ha något att leva av om de inte garanteras tillgång till mark.
Därför tycker jag att den strategi som går ut på att främja tillgång till mark, vatten och de resurser som den biologiska mångfalden erbjuder verkar bra, precis som jag tycker att den strategi verkar bra som består i att främja en politik till stöd för de små jordbruken.
Till de strukturella lösningar som kan tillämpas hör förvisso också förslagen om att slopa exportstödet, som stör de lokala marknaderna - där kan både vi själva och Förenta staterna ta åt oss av kritiken -, och om att avskriva skulden, som absorberar mer än 40 procent av BNI i de minst utvecklade länderna.
Här finns alltså ett antal förslag som vi måste ställa oss bakom.
En annan viktig sak är erkännandet av att tillgången till mat måste tillmätas ökad betydelse och ses som en grundläggande mänsklig rättighet.
Det är avgörande, eftersom det betyder att utövandet av denna rättighet inte längre får åsidosättas av handelsregler, såsom sker idag.
I klartext måste man ifrågasätta den rangordning mellan olika normer som gör att WTO går före allt annat och följaktligen alla internationella konventioner som syftar till att skydda grundläggande nyttigheter som vatten och den biologiska mångfalden, utan att glömma tillgången till dessa nyttigheter.
Jag anser följaktligen att allt detta är positivt, och även om jag inte delar entusiasmen för Devas förslag om de multinationella företagens roll tror jag mig i stort kunna stödja betänkandet.
