# ID: svediakorp-gov427889
# author: Fernández Martín (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag börjar med att uttrycka den bitterljuva känsla denna debatt inger mig.
Å ena sidan har Deva försvarat detta initiativbetänkande han med mycket omsorg arbetat länge med, och där han samlat in många och intressanta bidrag.
Jag vill särskilt uppmärksamma de samtal han fört med alla regeringar i utvecklingsländerna för att lära känna deras synpunkter och förslag, särskilt för att ta reda på vad de förväntar sig av millennierundan.
Resultatet är detta betänkande som fått enhälligt stöd i utskottet för utveckling och samarbete och som vi skall rösta om i morgon.
Herr talman!
Tillåt mig uttrycka den minst trevliga sidan av denna fråga.
Föredraganden nämner i inledningen över tjugo dokument, resolutioner och internationella överenskommelser från de senaste åren som kräver kraftigare insatser för att bekämpa fattigdomen, och listan är inte uttömmande.
Det har gått 22 år sedan Willy Brandt lade fram sin talande rapport om relationerna mellan nord och syd.
Sedan dess har saker och ting bara blivit värre.
Framgångarna är lätta att räkna, och det är tyvärr så många fler fall som gör det möjligt att säga att denna värld efter decennier av ständig tillväxt aldrig har varit så ojämlik som nu.
Aldrig någonsin har fördelningen av rikedomar varit så obalanserad som nu.
Därför tror jag att vi inte kan fortsätta att bara ge förslag, även om de är intressanta, som det Deva ger oss i dag.
Problemet med fattigdomen i hela världen - även i Europa - är inte ekonomiskt.
Det är ett politiskt problem som kräver politiska och globala lösningar.
Det är lönlöst att söka ansvariga, som man gjort de senaste dagarna i Johannesburg.
Det finns inga skyldiga eller oskyldiga.
Det finns bara offer.
Och alla vi andra är skyldiga i större eller mindre omfattning.
Den budget som togs i Monterrey, som nämnts av kommissionens företrädare, innebär ett steg framåt, men alla är överens om att det är för lite.
De internationella organen kan inte fortsätta vara väktare av det som varit medan det ena efter det andra landet faller offer för kriser, inte bara i Afrika utan också i Centralamerika, i Sydamerika och i andra regioner.
Jag undrar varför representanter för de europeiska länderna, som är i majoritet i Internationella valutafonden, inte är kapabla att satsa på nya former som underlättar utvecklingen i de fattigaste länderna och de som blir fattigare som en konsekvens av dålig styrning och korruption.
De regionala ekonomiska blocken, förutom i vår Europeiska union, lever inga sötebrödsdagar.
Vi behöver bara tänka på Mercosur eller Andinpakten.
Vi bör vara mer fasta i kravet att gå vidare i den riktning som utkristalliserades i Doha för att nå en större öppning av marknaderna som stimulans för världshandeln.
Vi bör trycka på för att större resursbidrag ges av dem som disponerar dessa.
Kommissionären har nämnt vad som hänför sig till Europeiska unionen, som är den mest betydande givaren av utvecklingsbidrag i världen.
Men tendensen är inte tillfredsställande, herr kommissionär.
Det officiella utvecklingsstödet i Europeiska unionen har minskat under de senaste åren.
Det ni säger är riktigt, men vi accepterar inte den tendens de aktuella siffrorna visar.
Man måste främja och stimulera mer demokrati och utveckling av de mänskliga rättigheterna, hälsa, livsmedel och utbildning för alla.
Även, och framför allt, i utvecklingsländerna.
Man måste fortsätta att bekämpa korruption i alla dess former.
Den finns utan tvivel i de minst utvecklade länderna, men även - och det är värre - hos oss själva.
Jag tycker att Devas uppfattning om en större delaktighet och medansvar för de stora multinationella bolagen är mitt i prick, men jag kan inte låta bli att säga att många av dem gör långt ifrån tillräckligt och att deras agerande i dag är det precis motsatta.
Det är det viktigaste för att ge något ljus där det i dag bara är dunkel (sagt med tanke på Conrad), men vi bör kräva mer handling, fler beslut och mindre prat.
