# ID: svediakorp-gov427888
# author: Herzog (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 455
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under 90-talet skedde ett i det närmaste generellt öppnande av länderna för världshandel, samtidigt som den absoluta fattigdomen i världen ökade, med undantag för Kina.
Antalet länder som klassas som? minst utvecklade? ökade, medan fattigdomen var fortsatt utbredd i många länder med hög tillväxt.
Förhållandet mellan handel, utveckling och fattigdom är med andra ord komplicerat, och man skall akta sig för förutfattade meningar.
Mitt betänkande för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi som antogs enhälligt innehåller förslag inom detta område.
Vissa av dem återkommer i Deva-betänkandet.
Jag skall här bara ange två huvudlinjer.
Först och främst är biståndet en nyckelfråga, i synnerhet det tekniska biståndet.
På detta område finns ytterst lite information, men uppenbarligen många skräckhistorier.
Det avgörande är de berörda ländernas förmåga att ringa in sina behov och informera de internationella organisationerna om dem, samtidigt som man åtar sig att uppfylla vissa målsättningar.
Detta måste vi medverka till, och se till att det civila samhället och de lokala företagen deltar i större utsträckning.
Vi måste ta avstånd från den modell som går ut på att villkoren fastställs på förhand, villkor som i själva verket svarar mot de dominerande ländernas intressen.
Biståndet skall i första hand användas för att bygga upp en lokal kapacitet för ett diversifierat utbud.
Inrättandet av en handelsadministration måste ske på basis av gemensamma regionala marknader.
Betänkandet innehåller även krav på att WTO skall verka för sociala åtgärder, så att utsatta befolkningsgrupper som drabbas av konsekvenserna av liberaliseringen skall kunna hitta nya framtidsalternativ.
Enligt betänkandet bör också frågan om migrerande arbetstagare införlivas i förhandlingarna om tjänster.
Slutligen kräver man ett stöd som ersättning för förlorade tullinkomster i de minst utvecklade länderna.
För det andra anser man i betänkandet att det återstår att se hur målet att bekämpa fattigdomen skall inlemmas inom ramen för de unilaterala handelsreglerna.
Jag är rädd att kommissionen är rent ut sagt skeptisk till den särskilda och differentierade behandlingen.
Det är inte vi - vi vill att den skall omdefinieras.
När det gäller de kommande förhandlingarna om investeringar kan dessa bli fruktbara, men vi vill varna för att direktinvesteringar i mycket liten utsträckning går till de fattigaste länderna.
När de kommer dessa länder till del är det i utbyte mot skattefördelar som dessa länder är de första att missgynnas av.
Utan samarbete mellan WTO och övriga stora organisationer och utan åtgärder för att bekämpa ekonomiska svagheter får förhandlingarna om investeringar svårt att leda till några fruktbara resultat för alla människor i världen som lider av fattigdom.
