# ID: svediakorp-gov427877
# author: Bowe (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 655
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är väldigt glad över att vara här i dag av mer än en anledning, eftersom jag, när jag ser mig omkring i salen, kanhända är en av de få personer som faktiskt var här då vi för första gången skrev direktivet om förpackningar.
Jag känner ett särskilt ansvar för att se till det inte glöms bort, och för att garantera att detta direktiv fortsätter att utvecklas på ett för miljön positivt sätt.
Jag välkomnar det här förslaget, men jag är inte säker på huruvida tidpunkten är särskilt lämplig, eftersom det kommer från kommissionen innan vi till fullo kan utvärdera följderna av utvidgningen.
Jag anser att vi måste försäkra oss om att de förändringar som vi denna gång genomför i direktivet är positiva och förnuftiga, och att vi inte till exempel försöker lägga fram egoistiska ändringsförslag hellre än ekologiska.
Politiker tenderar att alltid vilja ändra i direktiv och demonstrera sina maktbefogenheter.
Vad vi bör göra i dag är att ta ett något mer begränsat steg än vad vi gjorde med de första förpackningsdirektiven för många år sedan.
Men jag ser detta som ett fördelaktigt tillfälle, om vi kan ta ett sådant steg, till att justera direktivet mot bakgrund av våra tidigare erfarenheter.
Vi har lärt oss att materialutnyttjande inte innebär något gott i sig självt utan endast är av godo då det är positivt och fördelaktigt för miljön.
Därför är många av de åtgärder som vi gradvis har utvecklat i behov av ytterligare förbättringar, vare sig det gäller livscykelanalys eller någon annan åtgärd.
Genom dessa kommer vi att se det reella värdet av det arbete som vi lägger ned och som vi uppmanar andra att genomföra.
Att endast sätta upp mål utan att ägna dem någon eftertänksamhet är inget vi bör göra den här gången.
Låt oss ta kommissionens mål, som inte alls är några dåliga mål - kommissionens förslag är inte alls ett dåligt förslag -, låt oss undersöka dem noggrant och förfina dem.
Låt se om vi kan förbättra dem.
Kanske att materialspecifika minimikvoter inte är någon dålig idé.
Det finns vissa material som förvisso kräver mycket mer bearbetning, eller, om vi tar området för glas och metall, kanske mycket mindre bearbetning.
Vi bör beakta detta direktiv med omsorg.
Vi måste försäkra oss om att det är acceptabelt inte bara för de länder som redan nu till fullo håller på att genomföra förpackningsdirektivet utan även för dem som är tvungna att genomföra det under den kommande tiden.
Vi måste naturligtvis hålla i minnet att situationen för länder som till exempel Malta kommer att se väldigt annorlunda ut.
Mindre länder med särskilda svårigheter att hantera sitt avfall kan inte realistiskt sett förväntas ansluta sig till exakt samma nivåer för materialutnyttjande som kan komma att uppnås i Nederländerna.
Vi talar också om Central- och Östeuropa, och det är därför jag undrar om vi inte borde ta en paus för en stunds eftertanke innan vi går alltför långt i att radikalt omarbeta detta förslag.
Omständigheterna och villkoren i de länder som inom kort kommer att vara medlemmar av Europeiska unionen kommer att kräva att vi har en annorlunda inställning till vissa delar ur lagstiftningen.
I synnerhet för förpackningar bör det finnas någon slags enhetlig och jämställd spelplan över hela Europa.
Vi bör i vilket fall vara realistiska i fråga om vad som kan uppnås i Central- och Östeuropa inom överskådlig framtid.
Slutligen skulle jag vilja säga att när vi i dag slår oss ned hoppas jag att vi kan känna oss nöjda och glada, och att vi känner en varm entusiasm inuti, men också att vi känner att vi har gjort något inte bara för vår egen skull utan för miljön.
