# ID: svediakorp-gov427875
# author: Thomas-Mauro (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig som utgångspunkt ta den franska strategin på förpackningsområdet, som är den jag bäst känner till.
I Frankrike har industrin infört en policy för att minska förpackningsavfallet i produktionsledet via förfarandet för bestyrkande av överensstämmelse med norm 13428 om förebyggande.
Att följa denna norm är endast obligatoriskt i Frankrike och Storbritannien.
De ändringsförslag jag har ingivit i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor syftade till att utsträcka detta förfarande till samtliga medlemsstater.
Mina kolleger behöll inte mitt förslag, men lät sig dock påverkas av det eftersom det i betänkandets ändringsförslag 16, som avser punkt 5 i bestämmelsen, på goda grunder framhålls att kommissionen före utgången av 2004 skall utvärdera genomförandet av CEN: s norm EN 13428 om förebyggande i samtliga medlemsstater.
Jag vill uppmärksamma mina kolleger på behovet av att stryka den ändring i artikel 4.1 a som införs genom ändringsförslag 16, eftersom en godtycklig begränsning av mängden förpackningsavfall varken tar hänsyn till den ekonomiska tillväxten eller till samhällsutvecklingen.
Försäljningen av styckeförpackade varor ökar nämligen snabbt i en värld där man i allt större utsträckning lever i ensamhushåll.
Det är bland annat genom att följa CEN: s norm EN 13428 om förebyggande som mängden förpackningsavfall mätt i avfallets totala vikt kommer att minska, något som det franska exemplet visar.
Detta är alltså den utmaning vi måste gripa oss an.
Jag vill vidare göra er uppmärksamma på de risker det skulle innebära att införa en miljöindikator för förpackningar enligt den föreslagna ändringen av artikel 4.3 a i ändringsförslag 16.
Det är inte motiverat med en sådan extra indikator för förpackningar eftersom det redan finns ett standardiseringsverktyg, som dock måste tillämpas flitigare av industrin.
Dessutom bör den komplicerade definitionen av detta verktyg omfatta alla relevanta kriterier, exempelvis typ av produkt, behov av råvaror, tillverkningsförfaranden och tillgängliga insamlings- och återvinningssystem.
Skillnaderna mellan olika länder har förmodligen lett till resultat som inte är representativa.
När det slutligen gäller återanvändning bör denna form av återvinning inte automatiskt uppmuntras, eftersom en förpackning som kan återanvändas inte nödvändigtvis ger en bättre miljöpåverkan än en engångsförpackning.
Detta framgår av flera olika studier, framför allt inom öl- och läskedryckssektorn, och jag skall här inte uppehålla mig vid de fall där kommissionen väckt talan mot flera medlemsstater för att de givit upphov till konkurrenssnedvridningar genom systemet med obligatorisk pant.
Jag uppmanar därför mina kolleger att rösta mot ändringsförslag 17.
Vi lever i ett samhälle som fungerar i ett tempo värdigt maskinen i Chaplins Moderna tider: producera, paketera, kasta bort och - lyckligtvis allt oftare - behandla och återvinna.
Men vi skall inte glömma att förpackningen inte enbart är ett av konsumtionssamhällets subtila förvandlingsnummer.
Dess roll är inte bara att se tjusig ut och locka kunden.
Förpackningarna fyller i de flesta fall en viktig funktion.
Lösningen på problemet är att låta produkten genomgå effektiva miljökontroller och att betrakta dess livscykel ur ett helhetsperspektiv.
