# ID: svediakorp-gov427813
# author: Wiersma (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack så mycket, herr talman!
Jag instämmer med vad Schroedter säger om att det i sig egentligen är beklagligt att vi måste tala om Vitryssland två gånger inom en enda månad här i detta plenum.
Det är dålig reklam för det landet.
Förra gången handlade det om problemen med OSSE-delegationen i Minsk och smygnedläggningen av denna.
Det problemet är fortfarande inte löst.
Uppe på åhörarläktaren sitter Andrew Carpenter, en av de diplomater som lämnade Vitryssland och som vi talade med i förmiddags, och Nikolaj Stakewitz, en av oppositionsledarna i Vitryssland, och jag anser att vi måste önska dem hjärtligt välkomna hit.
(Applåder)
Det är nu också återigen tal om en rad incidenter beträffande tryckfriheten.
Gamla tider fortlever i Vitryssland.
Och detta kommer som ett tillägg till våra egna erfarenheter.
Allt som vi gör och försöker att göra där tillsammans med OSSE och Europarådet förvrängs ofta i de statliga medierna, och det slutar alltid med det faktum att jag, som ordförande för er delegation, ofta kallas för Nato-spion.
Det säger väl något om atmosfären i det landet.
Då säger jag alltid bara: nej, jag är en spion för demokratin och inte för Nato, även om jag också sitter i Nato-delegationen.
Jag vill inte säga för mycket om tryckfriheten; vår resolution är mycket tydlig.
När det gäller lösningar skulle jag vilja uppmana rådet och kommissionen att försöka ändå mer att inleda en dialog med Ryssland om Vitryssland.
Den ryska federationen har ett enormt inflytande på det landet, och har hittills ständigt vägrat att samarbeta med oss när det gäller att utöva tryck på Lukasjenkos regim.
Förbindelserna mellan EU och Ryssland, mellan Ryssland och Nato, har förbättrats avsevärt, men vi borde använda dessa för att också få ryssarna till att åstadkomma ett större demokratiskt engagemang i Vitryssland.
Vi beskylls någon gång ibland för att vi försöker att isolera Vitryssland med vår politik och våra resolutioner, och att detta enbart hjälper Lukasjenko.
Jag är mottaglig för den beskyllningen, men jag anser att man mot detta kan säga att Lukasjenko framför allt isolerar sig själv och att vi egentligen trånande väntar på en signal från hans sida, en betydande eftergift för demokratin, så att vi också kan reagera med ett öppnande mot det landet igen.
För vi vill alla gärna göra något för Vitryssland, det finns tillräckligt med problem att lösa tillsammans, men det måste möjliggöras av Vitrysslands regim själv.
