# ID: svediakorp-gov427804
# author: Tannock (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag blev bekymrad över den här situationen när en av mina väljare skickade mig Amnesty Internationals rapport om 52 män som arresterades på Queen Boat nightclub i maj 2001 för påstådd homosexualitet, satanism och brott mot islam.
Européer och kvinnor besparades åtal.
Det påstås att de torterades genom piskning, elektriska chocker och hot från hundar, så att de skulle skriva på bekännelser om att de var homosexuella.
Många skall tydligen inte ha varit homosexuella utan enbart njutit av den västerländska kulturen att dricka alkohol och dansa.
Motivet till arresteringen var delvis att lugna de antivästerländska känslorna och avleda folk från de ekonomiska problem som regeringen hade vid den tidpunkten.
Vid den första rättegången i november 2001 dömdes 25 personer till fängelsestraff, men regeringen har beslutat att genomföra en andra rättegång om de s.k. perversa.
Vid den första rättegången framkom ett stort antal oegentligheter.
Enligt den egyptiska presslagen är det förbjudet att offentliggöra detaljer i pågående utredningar som kan inverka på förhandlingarnas resultat, men detta nonchalerades flagrant då historier om påstådda homosexuella orgier och bröllop mellan homosexuella publicerades, inklusive identiteten och bilder på de svarande.
Lagen förbjuder inte homosexualitet i handling utan endast? vanemässiga utsvävningar?, vilket det fanns ringa bevis för.
Männen ställdes inför rätta i en statlig säkerhetsdomstol i stället för en vanlig domstol och tvingades genomgå medicinska undersökningar, vilket självklart strider mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
För mig är det uppenbart att en ny rättegång står i strid med förbudet mot risk för dubbelbestraffning i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andan i artikel 2 i EU: s och Egyptens Europa-Medelhavsavtal om respekt för mänskliga rättigheter.
Kommissionär Patten har svarat mig, liksom Bradshaw från Förenade kungarikets utrikesministerium, genom att uttrycka ett intresse och en vilja för att undersöka situationen, en situation som kammaren tar upp på nytt i dag med stor oro.
När det gäller den tidigare debatten skulle jag vilja be kommissionär Diamantopoulou att använda alla tillgängliga medel för att hålla uppe pressen på Zimbabwe.
