# ID: svediakorp-gov427793
# author: Junker (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Medan det går att se tecken i Angola som inger hopp måste man säga att situationen i Zimbabwe blir allt mer hopplös när en tjurskallig president inte kan lämna makten till priset av fullständig ödeläggelse av sitt land, och därigenom driver han sitt folk i misär.
Jag vill här nämna en siffra som i dag har rapporterats från byråerna och som är särskilt skakande, även om den bara gäller situationen för ögonblicket.
33 procent av den vuxna befolkningen i Zimbabwe är HIV-smittad.
Dagligen dör mellan 2 000 och 5 000 människor av denna sjukdom; det finns redan 900 000 föräldralösa barn i Zimbabwe, och även detta är en följd av denna obeskrivliga politik som förs av Mugabe och ZANU-PF.
Några förebyggande åtgärder äger inte längre rum; någon behandling äger inte längre rum.
Fattigdom förvärrar misären för dessa människor ytterligare.
I landet, där det en gång i tiden fanns en medicinsk vård som var en förebild för Afrika, finns det knappast någon medicinsk vård längre; i alla fall har den sedan lång tid tillbaka inte täckt mer än delar av landet eftersom den medicinska personalen har flytt landet, eftersom sjukhusvården har brutit samman och eftersom det inte längre finns några läkemedel.
Allt detta är konsekvenser av en politik som innebär att de som fortfarande kan vänta sig något av framtiden i sitt liv vänder detta land ryggen medan de fattiga blir kvar.
Svälten där, som breder ut sig i södra Afrika, är ju bara delvis en svält som beror på torkan, på naturkatastroferna som ibland hemsöker sådana regioner, utan den har skapats av människor och sätts också in som vapen.
Här krävs verkligen massivt tryck från Europas sida i förhoppningen att förnuftet ändå kommer att återvända.
Men detta tryck måste i själva verket också utövas mot dem som nu avger storslagna förklaringar inom ramen för NEPAD om att de kommer att arbeta för god förvaltning av offentlig verksamhet, för värnande om de mänskliga rättigheterna och för demokratiska värden.
Om de tar detta på allvar, så kan de bevisa sin trovärdighet på så sätt att de säger ett sanningens ord till sin grannkollega Mugabe, upphör att ge honom sitt politiska stöd och gör klart för honom att han är isolerad på en kontinent som nu försöker att med respekt för människovärdet finna en väg ut ur misären.
