# ID: svediakorp-gov427786
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag var en av de som deltog i det besök som ägde rum i Angola nyligen under ledning av kollegan Joaquim Miranda.
Jag har därför en klar uppfattning om vilket ord som bör känneteckna vår debatt och resolution i dag: högsta prioritet.
Vi måste tillerkänna den angolanska frågan en prioritet.
Naturligtvis har vi ur humanitär synvinkel en enormt akut fråga framför oss och därefter på ett allmänpolitiskt plan, eftersom freden som öppnar sig i Angola kan förvandla detta betydelsefulla portugisisktalande land till en otrolig stabilitetsfaktor i en mycket omvälvande region, från Centralafrika till Sydafrika.
Vi måste arbeta för det, vi alla i Europeiska unionen, unionens organ och medlemsstaterna.
Vi måste agera för att stärka det förtroendet.
Men just nu har vi en klart humanitär brådskande fråga.
Vi kan inte ge vårt samtycke till att kriget fortsätter att döda i Angola på grund av vår likgiltighet eller långsamhet, då vapnen redan har lagts ned för flera månader sedan tack vare angolanernas samlade ansträngningar.
Jag skulle också vilja, under den korta tid jag har, be om en smula uppmärksamhet från er sida för det speciella dramat med två försvunna portugisiska barn och förklara det ändringsförslag som vi lagt fram.
Vi fick tillfälle att ta upp frågan med de angolanska myndigheterna, och vi fick veta hur svår situationen var, vilket vi förstår, på grund av det krigsstillstånd som landet levde under för en tid sedan, men vi får inte glömma den här frågan.
Vi fick veta att det pågår officiella utredningar, och vi uttryckte vår förvissning om att dessa utredningar slutligen skall uppdaga vad som hände under den där grymma attacken i november förra året och vad som har hänt de portugisiska barnen, och om de fortfarande lever, vilket deras anhöriga tror, att de blir återförda till sina anhöriga.
Jag bad om stöd från denna kammare, för denna punkt som i första hand rör den portugisiska allmänna opinionen.
