# ID: svediakorp-gov427784
# author: Isler Béguin (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Återhämtningen i Angola och hos det angolanska folket förefaller i dag lika ljus och varaktig som den tragiska konflikten föreföll fruktansvärd och ändlös.
Tre decennier av hat och barbari har ödelagt ett land med en natur som likväl är ovanligt rik på tillgångar, raserat ett helt land som nation betraktat och fördärvat ett helt folk både fysiskt och psykiskt.
Inför vidden av det nästan okända historiska drama som Angola upplevt på en kontinent som redan plågats så svårt och inför den nya optimism som gryr i detta land har Europeiska unionen mer än en roll att spela: det är en stor uppgift av historiska mått som den måste åta sig.
En högst angelägen humanitär uppgift för att i första hand skänka trygghet åt detta land som skadats ända in i märgen av alla gevärskulor och av hungersnöd och där marken under människornas fötter är minerad.
Men det är också en i lika hög grad moralisk som, på lång sikt, politisk uppgift som EU måste ta itu med redan i dag för att på angolansk mark säkerställa återupprättandet av den bräckliga civila och religiösa freden samt återuppbyggandet av en ekonomi som ännu ligger i sin linda och åstadkomma en öppen demokratisering av institutionerna.
På den brända jorden i Angola, där det trots allt finns ett överflöd av naturtillgångar under marken, kan Europeiska unionen genom sin erfarenhet, sina tekniska resurser och sina finansiella garantier stödja uppkomsten av ett nytt modelland i Afrika, ett typexempel på nationell försoning som framför allt måste vila på utbildning av medborgarna, och detta med hjälp av skolkunskaper, respekt för samhällsvärderingar och krav på ett demokratisk styre.
Det är en vändpunkt även på det ekonomiska planet.
Det vore anledning att tänka om och åter bygga upp en utvecklingsplan med utgångspunkt från tillgängliga resurser och varaktiga och förnybara produktionsmöjligheter.
Det är bara på dessa villkor som en ekonomisk utvecklingsstrategi kan bli trovärdig och lovande inför framtiden.
Varken olja eller diamanter räcker för evigt i ett ekonomiskt perspektiv, liksom kolonialismens politiska herravälde inte kunde vara för evigt och inte heller det industriella utnyttjandet av västerländska företag.
Angola har givit de klentrogna västerlänningarna en läxa genom sin plötsliga och lovande nationella försoning.
Det är en uppgift för vår union, Europeiska unionen, att i framtiden erbjuda våra erfarenheter och vårt stöd för att skriva nya sidor i vår gemensamma och blodiga historia.
