# ID: svediakorp-gov427775
# author: Mulder (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack herr talman!
Ännu för inte så väldigt länge sedan var det ett krig i Etiopien, Ogaden-kriget, och så var det ett krig i norra Kenya, Rift-kriget, och båda syftade till att förena alla somalier i ett enda land.
När vi nu ser på situationen är den helt annorlunda.
Somalierna slåss mot varandra mer än de slåss mot de andra regeringarna i grannländerna för att återförena Somalia.
Landet faller, som det ser ut för ögonblicket, isär i alla möjliga grupperingar.
Jag anser att den norra delen verkar vara mest stabil, och vad som överlades för två år sedan om en nationell övergångsregering, det har det egentligen inte blivit någonting av med.
Allt och alla är nu i krig med varandra, och det är ett farligt tillstånd.
Det betyder att vi i Europa och även på andra platser i regionen kommer att motta många flyktingar från Somalia.
Jag vet inte om de är välkomna överallt, och det finns en stor risk att det är en grogrund för extremistiska grupperingar.
Vi vet bara alltför väl sedan den 11 september vad det skulle kunna betyda.
Vad kan Europeiska unionen göra i det nuvarande tillståndet?
Jag tror först och främst att man måste tillämpa de särskilda reglerna i Cotonouavtalet, för vi vet alla att Somalia inte kunde underteckna dem och inte heller är medlem här, men man måste använda sig av de särskilda reglerna i detta avseende.
Det betyder att vi kan lindra mänskligt lidande och att vi kan ge nödhjälp, och jag förstår att kommissionen också gör detta.
Men i de regioner där det råder en viss stabilitet kan vi börja med att reparera och anlägga vägar, bygga sjukhus och så vidare, så att en viss stabilitet återupprättas i regionen.
Framför allt kommer det an på somalierna själva att lösa sina problem; vi kommer aldrig att kunna göra det åt dem.
Grannländernas roll är också av avgörande betydelse.
Vill de verkligen, mot bakgrund av sin historia, att det uppstår ett förenat Somalia igen?
Det är för mig fortfarande den stora frågan.
Man har redan talat här om den kommande IGAD-konferensen i Nairobi; om jag har räknat rätt är det den fjortonde på de senaste tio åren ungefär.
Vi kan bara hoppas att den blir framgångsrik den här gången.
Med tanke på de tecken vi sett i förväg är jag inte så optimistisk som de föregående talarna, men jag tror fortfarande att italienarna har en bättre kännedom om Somalia än någon annan nationalitet i Europeiska unionen.
Jag hoppas att de får rätt.
Det är också upp till Europeiska kommissionen att framför allt få Europeiska unionens medlemsstater att inta en gemensam hållning.
Jag har det intrycket att om vi exempelvis ser till Förenade kungarikets hållning, eller till Italiens hållning, så ligger dessa relativt långt från varandra.
Där finns också missionsarbete att uträtta för Europeiska kommissionen.
Jag önskar er lycka till med detta.
