# ID: svediakorp-gov427774
# author: Volcic (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är uppenbart att man i ett förslag till gemensam resolution inte kan göra annat än att hoppas på fred och lova att Europeiska unionen skall bry sig om hur landet utvecklas politiskt och militärt.
De som står bakom resolutionen talar självfallet om bistånd från det internationella samfundet, vilket är oundgängligt, men påminner också om att de väpnade konflikterna under de senaste veckorna har lett till åtskilliga nya civila offer.
Man måste dock dra slutsatsen att det framför allt åligger Somalias befolkningsgrupper att uppnå en nationell förlikning.
Härvidlag kan man se vissa framsteg.
Målet är ju att undvika instabilitet, att undvika stora flyktingskaror och försöka återföra dem till hemlandet, att så långt möjligt undvika misär och ständiga vapeninköp - om än med provisoriska åtgärder - eftersom alla dessa faktorer riskerar att exportera Somalias instabila situation utanför landets gränser.
I detta fall, som i många andra, är det politiken och de ofta misslyckade försöken att organisera en konferens som är ett sätt att gå vidare med andra medel efter de skeden som domineras av våldet.
Trots att det är en mycket komplicerad knut att lösa anser vi att Nairobikonferensen bör avhållas så snart som möjligt för att skapa nya hoppingivande möjligheter.
Detta är min personliga uppfattning som sammanfaller med min kollegas och med alla andra ledamöters, tror jag.
För övrigt handlar det bara om förhoppningar.
I dokumentet betonar man hur bra initiativet är inför utsikterna till en konferens, trots att man ännu inte kan veta om alla parter kommer att acceptera att slå sig ned vid samma förhandlingsbord.
Man uppmanar de vapenexporterande länderna att respektera embargot från Förenta Nationernas säkerhetsråd trots att man vet att en gruppering som vill ha tag på vapen utan bekymmer kan hitta dem på marknaden.
Man önskar sig en övervakning så att somaliskt territorium inte skall utnyttjas för kriminella aktiviteter, men det är inte riktigt klart vem som skall kunna utöva denna kontroll.
Övergångsregeringen?
Det är jag lite skeptisk till, eftersom inte ens andra aktörer på scenen har full kontroll över det nationella territoriet.
Jag skulle vilja avsluta med att påpeka att man i resolutionen varnar Europa för att problemet Somalias värsta effekter kan komma att sprida sig och även påminner somalierna om att världen på något sätt bryr sig om deras problem och är beredd att hjälpa dem.
Kanske för första gången kan man skymta mer rationella och positiva lösningar på krisen.
Det är vår skyldighet att påtala läget, men samtidigt måste vi tala om metoderna.
Vad detta anbelangar tycker jag att det verkar som om den fredsmetod som kommissionär Diamantopoulou talade om kan vara en utväg ur Somalias kris, åtminstone ur dess värsta skede.
