# ID: svediakorp-gov427759
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Det finns nästan ingen som vet vad ämnet nyttjande av fast egendom på tidsdelningsbasis syftar på.
Detta förslag handlar om åtgärder för att förebygga svindleri och bedrägeri.
Människor tror att de skall kunna köpa en sommarstuga billigt för precis den period då de själva vill åka på semester.
Under andra veckor är det andra semesterfirare som är ägare.
Eftersom det ofta handlar om en vistelseort i ett område med ett annat språk, andra vanor och en annan lagstiftning än i ursprungslandet, föreligger det stor risk för missförstånd.
Vad som är mycket värre är att det också finns allt utrymme för vilseledande av köparna.
Eftersom de inte själva kan sköta sommarstugan under sin långa frånvaro, måste någon annan göra det åt dem.
Det är säljaren som i själva verket förblir ägare.
Köparna blir besvikna, eftersom de måste betala mycket och inte verkar kunna förskaffa sig några nämnvärda rättigheter härvidlag.
Till sist sitter de med en egendom som är oduglig för deras syfte och som de inte kan sälja vidare till någon.
Just mot denna sorts gränsöverskridande svindleri behövs åtgärder som är lika i olika europeiska länder.
Även motståndare till en centralistisk och beställsam EU-lagstiftning, som jag, anser att detta är en meningsfull form av konsumentskydd.
.
(NL) Ett av kapitalismens kännetecken är att också företag själva är handelsvaror.
Stora företag som gör stor vinst kan köpa upp andra företag.
Ibland sker detta köp för att lägga ned det andra företaget och ta över dess avsättningsmarknad.
Man kan också satsa vinsten på att genom tillfällig prissänkning driva bort konkurrenter från marknaden och låta dem gå i konkurs.
Koncentration av egendom och makt är en del av kapitalismens logik.
Vi kan därför förvänta oss att det kommer att finnas allt färre stora företag kvar, och de som överlever kommer att bli ännu större och mer internationella.
Det behöver långt ifrån alltid vara problematiskt i sig att ett företag intar en monopolposition.
Monopol som tillgodoser en enda region, och där försäljningspriser, miljöpolitik och socialpolitik kontrolleras på ett demokratiskt sätt av den berörda folkrepresentationen och organisationer av berörda medborgare, kan fungera utmärkt.
Sådana monopol fördöms inom EU efter amerikanskt exempel, eftersom de skadar den fria konkurrensen, medan stora maktkoncentrationer, där ingen möjlighet ges till demokratisk kontroll, helt enkelt kan växa vidare.
Förordning nr 4064 / 89 har på tolv år inte kunnat bryta detta, och inte heller den kommande revideringen och samarbetet med nationella konkurrensmyndigheter kommer att göra det.
Ändå tillbakavisar jag inte denna grönbok, ty att inte göra något alls är mycket värre.
