# ID: svediakorp-gov427698
# author: Gillig (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 968
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Kommissionens har faktiskt i sitt meddelande, som ni herr talman har påpekat, utarbetat en strategi som syftar till att främja de grundläggande arbetsnormerna inom ramen för globaliseringen.
Vad talar man om?
Låt oss genast påminna om att de grundläggande normer det här är fråga om utgår från 1998 års deklaration som fastställdes vid toppmötet i Köpenhamn och som är inskrivna i ILO: s åtta konventioner: föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffande av alla former av tvångsarbete och annat påtvingat arbete, faktiskt avskaffande av barnarbete, avskaffande av diskriminering vid anställning och yrkesutövning.
Även om Internationella arbetsorganisationen (ILO) verkligen är den organisation som är kompetent att definiera och förhandla om de normer som rör arbetet har Europeiska rådet i oktober 1999 påmint om att unionen bör ge ett starkt stöd åt skyddet av de grundläggande arbetsrättigheterna.
Europeiska unionens roll inom Världshandelsorganisationen har på detta sätt särskilt understrukits.
Det är emellertid nödvändigt att konstatera att svårigheterna, ja rent ut sagt oförmågan, att få dessa grundläggande rättigheter att tillämpas på global nivå är mycket påtagliga.
Samtidigt höjs överallt i världen röster som kritiserar en ekonomisk utveckling som inte stämmer överens med den sociala utvecklingen.
Och i själva meddelandet konstateras att? marknadsstyrningen har utvecklats snabbare än den globala sociala styrningen?.
Skall vi låta oss nöja med detta konstaterande?
Jag vill först och främst välkomna meddelandet samt de förslag som ingår i det och dra nytta av intresset och det gynnsamma tillfället att inleda en debatt inom våra institutioner om sambandet mellan globalisering och rätten till arbete och social styrning.
I meddelandet konstateras sålunda att marknadskrafterna, trots att liberaliseringen av utbyten av olika slag är väsentliga inom ramen för utvecklingen, inte ensamma kan säkerställa utvecklingen för alla människor på denna planet.
När det gäller grundläggande arbetsnormer måste denna globalisering innebära införandet av offentliga regler som är lika effektiva som de som gäller inom marknaden.
ILO kan inte underskatta dessa normer.
ILO kan inte heller vara det enda området för dessa globala regler.
Inte heller kan ILO dominera alla övriga institutioner.
Med utgångspunkt från dessa reflexioner överlämnar vi detta yttrande, som är att betrakta som ett komplement till kommissionens förslag.
Det vilar på några väsentliga tankar som utvecklas i meddelandet.
Jag skulle vilja ta upp tre punkter, som förfaller mig vara grundläggande.
Först och främst den nödvändiga definitionen och förtydligandet av sambanden mellan Europeiska unionen, ILO och WTO.
Den stora svårigheten att säkerställa att de grundläggande arbetsnormerna tillämpas i världsomfattande skala belyser frånvaron av samstämmighet, å ena sidan i de åtgärder som vidtagits av olika institutioner, å andra sidan svagheten i det globala styret, dess uppbyggnad som är föga anpassad till dagens verklighet, samt frånvaron av en gemensam inbördes rangordning mellan vad olika världsomfattande regelverk föreskriver.
I betänkandet rekommenderas därför bland annat att partnerskapet mellan Europeiska unionen och ILO ses över och justeras, - men detta är på gång, vilket vi välkomnar - att ILO erhåller ställning som observatör i WTO, att ILO: s beslut, bland annat resultaten från kontrollerna, offentliggörs och att EU verkligen tar hänsyn till dem i sina relationer till tredje länderna.
Den andra riktlinjen för handlande gäller utvecklingspolitiken.
Europeiska unionen bör utveckla en integrerad strategi för sin politik och främja samordnade biståndsaktioner för att stödja de grundläggande arbetsnormerna.
Låt oss bara ta ett exempel.
Vad tjänar det till att stödja förbudet mot barnarbete om vi inte samtidigt ägnar oss åt utbildningspolitiken?
Vad är det för mening med arbetarnas yttrandefrihet i ett land som inte är demokratiskt eller som inte är en rättsstat?
Därför ber vi Europeiska unionen att vid sidan av klausuler som är uppmaningar snarare än sanktioner, klausuler som inte bara är knutna till handelsavtal, att systematiskt i samtliga fördrag som ingås med tredje länder, viket område det än gäller, integrera den klausul som nämner de grundläggande arbetsnormerna.
Fru kommissionär!
Jag har upprepat en fras som är mycket uppskattad av feministerna och som innebär att om man inte nämner något existerar det inte.
Jag tror att om man underlåter att nämna de grundläggande arbetsnormerna glömmer man dem.
De existerar inte längre.
Den tredje punkten rör utvecklingen av den europeiska insatsen på det regionala planet, inom de nya områden för regelutfärdande som håller på att växa fram i världen för en bättre anpassning till verkligheten på det lokala planet.
ILO arbetar i denna riktning, och en verklig synergieffekt skulle kunna uppkomma härigenom.
I denna fråga skulle en debatt kunna inledas med representanter från utvecklingsländerna som är inriktade på att finna realistiska och progressiva handlingsplaner.
Fru kommissionär!
Detta meddelande innebär ett framsteg för oss och borde ge signaler om en förändring av de arbetsmetoder som Europeiska unionen bör utveckla med tredje länder, i synnerhet genom en respektfullare hållning till den verklighet de lever i.
Fru kommissionär!
Vi önskar också att rådet så snabbt som möjligt griper sig an denna fråga, och vi uppmanar det danska ordförandeskapet att ta upp ärendet till granskning inom ramen för nästa ministerråd om sociala frågor.
Herr talman!
Till sist vill jag uppriktigt tacka alla mina kolleger, i synnerhet dem som, inom ramen för de fyra utskotten, har velat anta de yttranden som vi så väl som möjligt har försökt integrera i detta betänkande.
Jag tror att de har bidragit till att berika betänkandet, och de kommer förhoppningsvis att tillåta ett brett samförstånd.
