# ID: svediakorp-gov427674
# author: Figueiredo (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära ledamöter!
Trots vissa positiva framsteg på lagstiftningsområdet för att främja jämställdhet mellan män och kvinnor förekommer det fortfarande många brister, diskriminering och ojämlikhet i medlemsstaternas olika verksamheter som det är viktigt att råda bot på.
Efter antagandet av Europeiska unionens ramstrategi 2000 för jämställdhet mellan män och kvinnor och motsvarande gemensamma handlingsprogram mellan 2001 och 2005, pågår det ansträngningar för att engagera EU: s hela politiska arbete och kommissionens alla avdelningar i denna strategi, vilket redan har gett några positiva praktiska resultat.
Men det är viktigt att komma längre.
Det går t.ex. inte att acceptera att det finns färre än tjugo procent kvinnor i EU: s egna institutioner, inklusive i det pågående europeiska konventet, dvs. en procentsats som är lägre än den för det förra konventet som förberedde stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Det är särskilt viktigt att noggrant följa medlemsstaternas tillämpning av riktlinjer, direktiv, rekommendationer och beslut som syftar till att främja jämställdheten mellan män och kvinnor så att de beslut som antas på jämställdhetspolitikens område tillämpas striktare och blir effektivt tillämpade inom jämställdhetspolitiken.
När det t.ex. gäller det mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Lissabon om att få sextio procent av kvinnorna ut i förvärvslivet (före 2010), underströks det att detta mål bara kan bidra till jämställdhet mellan män och kvinnor om majoriteten har kvalitativt goda arbeten och skäliga löner, och det framhölls hur viktigt det var med utbildning i olika former och på olika nivåer, samt att ett tillräckligt stort utbud av barnomsorg och varierande yrkesmöjligheter för kvinnor skapades.
Därför är det också viktigt att tillämpa rådets rekommendation från den 31 mars 1992.
Och det räcker inte att kommissionen säger att den har antagit en rapport om denna tillämpning den 4 februari 1998.
Det har gått fyra år sedan dess, och det är viktigt att få veta hur de nuvarande förhållandena är, då det är viktigt att fastställa gemensamma indikatorer om barnomsorgens struktur och skillnaderna i lön och andra ersättningar mellan män och kvinnor per sektor, inklusive det som gäller för extraarbete och deltidsarbete.
Det är också viktigt att fullfölja forskningen om orsaker och vilka åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit eller tänker vidta för att utjämna de befintliga löneskillnaderna (mellan 15 och 20 procent), trots det direktiv som finns, och det redan sedan 1975, om jämlika löner.
Det är också viktigt att införa precisa kvantitativa och tillfälliga mål i riktlinjerna för sysselsättningen, vilka för närvarande håller på att ses över, och kommissionen bör lägga fram en rapport i ämnet, särskilt om vilka åtgärder som tänker vidtas.
Det är lika viktigt att fastställa mål att förverkliga i realistiska och mätbara etapper på de områden som ramstrategin avser för att säkerställa faktiska och ordentliga framsteg på alla områden med hänsyn till att antalet överträdelser av lagstiftningen om jämställdhet mellan män och kvinnor fortfarande är högt.
När det gäller det nya direktivet om jämställdhet mellan män och kvinnor som håller på att förberedas på andra områden än sysselsättning och vars förslag hade lovats vara färdigt i juni är det viktigt att förseningen inte blir ännu längre.
Det är också viktigt att aktualisera och förbättra andra befintliga direktiv, särskilt de som rör gravida och nyförlösta arbetstagares och småbarnsmammors säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och mäns och kvinnors jämlika villkor i socialförsäkringens rättsliga och yrkesinriktade former.
En central fråga är att förespråka att perspektivet mäns och kvinnors jämställdhet medtas i de ekonomiska riktlinjerna, inklusive i samband med anslutningsförfaranden, för att undvika de negativa effekter som uppstår i samband med privatisering, liberalisering och nedskärningar inom den offentliga sektorn; det är också viktigt med god offentlig service, samtidigt som budgetanslagen på de sociala områdena behöver förstärktas för att förebygga social utslagning och bekämpa kvinnohandel.
Slutligen vill jag tacka alla som har hjälpt till med arbetet med detta betänkande.
Jag är övertygad om att kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor, även i det politiska livet och i beslutande organ, kräver ett större engagemang och politisk vilja från oss alla för att lyckas.
