# ID: svediakorp-gov427666
# author: Parish (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 757
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att läsa upp ett kort uttalande av min kollega Langenhagen, som inte kan vara här i kväll.
Det lyder som följer:? denna vecka inleddes det danska ordförandeskapet och när det gäller fiskefrågorna kommer det att få en svår uppgift.
Vi står vid en skiljegräns och tyvärr är vi sena.
Ta en titt på fiskbestånden i våra vatten och ni kommer att se att vi inte har någon tid att förlora.
Enligt min åsikt framgår behovet av åtgärder tydligt i de två betänkanden vi nu diskuterar.
Det råder brist på samarbete i vissa medlemsstater och detta förhindrar ett verkligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.
Kontrollerna måste förstärkas, sanktioner med enhetlig nivå måste fastställas i Europeiska unionen.
Jag är därför övertygad om att Europa måste försöka återvinna sin trovärdighet med denna reform av den gemensamma fiskeripolitiken.
En större reform kommer endast att lyckas om yrkesfiskarna ombord på fartygen har förståelse för de åtgärder Bryssel vill införa och hyser förtroende för att de åtgärder som vidtas kommer att lyckas.
Vi vill naturligtvis även fiska under nästa årtionde och efter detta, så låt oss sluta oss samman för att finna den rätta lösningen?.
Jag kommer nu att göra ett eget inlägg.
De föredragande, Busk och Attwooll, har gjort ett utmärkt arbete med dessa betänkanden.
Jag gratulerar dem till deras värdefulla och engagerade betänkanden.
För att använda ett engelskt uttryck är dessa åtgärder emellertid som att stänga stalldörren när hästen redan har skenat i väg.
Att vi tvingas införa sådana här åtgärder beror endast på att den gemensamma fiskeripolitiken har misslyckats totalt.
Det är nu allmänt accepterat att denna politik har varit en ren katastrof och att den i hög grad har lett till den miljömässiga och ekonomiska katastrof som vi nu befinner oss i.
Jag godtar och stöder behovet av omedelbart genomförande av kontroller och övervakning av fiskeflottorna i europeiska vatten.
Vi måste använda alla tillgängliga medel, särskilt satellitteknik, och detta måste strängt och enhetligt drivas igenom av alla medlemsstater om det skall få någon effekt.
Kommissionen har rekommenderat att 6- och 12-milsgränserna skall behållas för att skydda känsligt kustfiske.
Det är intressant att notera att kommissionen i det ursprungliga förslaget till reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, vilken läckte stort i mars, förklarade att 6- och 12-milsgränserna skulle bli ett permanent inslag i den gemensamma fiskeripolitiken, utan tidsbegränsningar.
Detta var kommissionens ord.
Nu har detta mystiskt nog försvunnit för att ersättas av en simpel upprepning av behovet av 12-milsgränser.
Trots Fischlers försäkran om att han inte skulle ge efter för den spanske premiärministern Aznars översittarmetoder, förefaller det som om Spanien hotar med att stämma kommissionen när det gäller överenskommelser om fritt tillträde som kanske skulle ha gett resultat.
Dessa förändringar är en oerhörd besvikelse och jag finner dem mycket oroande.
Jag skulle välkomna en förklaring till varför detta har inträffat.
Det är mycket viktigt att vi får ett verkligt förvaltningsansvar och att 12-milsgränserna återinförs i de berörda medlemsstaterna.
Utökat ansvar för bevarandeåtgärder och tillämpning när det gäller alla de fartyg av olika nationaliteter som fiskar inom dessa områden måste vara medlemsstaternas ansvar.
När det gäller den kontroversiella frågan om kasserade fångster är det nu hög tid att reda ut denna sorgliga röra en gång för alla.
Vi kan inte fortsätta föra en politik som leder till att totalt 2 miljoner ton frisk fisk - 25 procent av all fisk som fångas i Europeiska unionen - döda kastas tillbaka i havet varje år.
Fiskare från Förenade kungariket är upprörda över kasserandet av fångster, vilka kontinuerligt utgör nästan 50 procent av fångsterna.
En stor del av detta problem beror på vårt sätt att hantera TAC och kvoter.
Låt oss tala klarspråk om detta.
TAC och kvoter infördes inte i den gemensamma fiskeripolitiken för att bevara resurserna, utan för att bidra till uppdelningen av våra fiskerättigheter.
Emellertid skulle många kunna säga att? rättvis? inte är ett ord som kan användas för den gemensamma fiskeripolitiken.
När Förenade kungariket gick med i den gemensamma fiskeripolitiken 1972 var den överenskommelse vi nådde ett hårt slag för den brittiska fiskeindustrin.
Avslutningsvis drar den gemensamma fiskeripolitiken enligt mångas åsikt snart sitt sista andetag.
Det står för mycket på spel för att vi skall misslyckas en andra gång.
