# ID: svediakorp-gov427659
# author: Attwooll (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det finns faktiskt något surrealistiskt med att så här sent på kvällen tala om överträdelser som inträffade för över två år sedan och när kommissionen redan har lagt fram reformförslag.
Det är icke desto mindre värt besväret, eftersom det finns tre huvudsakliga anledningar till oro, två berör meddelandet, en berör förslaget.
Den första oroande frågan handlar om förseningar.
Kommissionens meddelande, som skulle ha kommit i juni kom i stället i november.
Motsvarande meddelande för år 2001 är redan över två månader försenat.
Jag hoppas att kommissionen på nytt kommer att försäkra fiskeriutskottet om att meddelandet kommer inom kort.
Den andra frågan handlar om innehållet.
Alla medlemsstater uppfyllde inte kravet att rapportera i elektronisk form och tillämpliga koder användes inte alltid.
Några rapporter var ofullständiga eller oläsliga.
En medlemsstat rapporterade inte över huvud taget förra året, även om jag har förstått att den gjorde det senare.
Vid min genomläsning kunde jag konstatera att medlemsstaterna inte var helt konsekventa när det gäller indelning av överträdelser.
Några av påföljderna förefaller ha lagts fram i samlad form, vilket gör det svårt att fastställa straffmätningen.
Allt detta är beklagligt, eftersom det, som kommissionen själv säger, är omöjligt att dra tydliga, sammanhängande slutsatser.
Informella kontakter med kommissionen talar för att rapporteringen har varit bättre för år 2001.
Fiskeriutskottet hoppas att kommissionen kommer att lämna en fullständigare och mer utvecklad analys.
Till exempel kan det antal överträdelser som rapporteras av medlemsstaterna endast förstås ordentligt om de ställs i samband med storleken på medlemsstaternas fiskeflottor.
Jag hoppas att kommissionären inte tar illa upp om jag påpekar att man kanske kan förvänta sig att avsevärt färre överträdelser rapporteras från Österrike än från några andra medlemsstater.
Mer allmänt, och även om vi hade tillgång till mycket bättre uppgifter, måste man vara försiktig i tolkningen av resultaten.
Betyder det faktum att en högre procentuell andel överträdelser rapporterats att fler överträdelser verkligen har begåtts eller har man helt enkelt blivit bättre på att upptäcka dem?
Likaså kan man fråga sig om nivåerna för de påföljder som utmätts skall vara fullständigt jämförbara eller endast om man är bosatt inom den berörda medlemsstaten?
Om informationen tolkas rätt kan den dock vara ovärderlig som grund för att ta itu med överträdelser under reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Det finns tillräckliga bevis i meddelandet för att visa att det finns stora skillnader när det gäller straffmätningen.
I fall av förfalskning eller underlåtande att införa uppgifter i loggböcker varierar till exempel det genomsnittliga bötesbeloppet mellan 88 och 16 020 euro.
Fiskeriutskottet välkomnar det faktum att kommissionen beaktar frågan om harmoniserade påföljder i kapitel V i förslaget till förordning om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna.
Detta leder emellertid till den tredje punkt som jag finner oroande: punkterna i vårt betänkande tas inte fullständigt upp i texten.
Detta gäller för det första vår begäran om att objektiva kriterier skall användas i klassifikation och typindelning av överträdelser och påföljder.
När det gäller detta vill vi betona att den typ av information som tas upp i betänkandet kan vara användbar om den tolkas rätt.
För det andra framförs det i betänkandet en begäran om att införa ett enhetligt system för minimipåföljder, men i förslaget nämns inte några sådana minimipåföljder.
Även i fall av allvarliga överträdelser, vissa beteenden kan vara mer allvarliga än andra.
Det är inte orimligt att förvänta sig att man skall göra åtskillnad mellan en förstagångsöverträdelse och upprepade överträdelser, eller där det verkligen har begåtts ett misstag.
Vad som är viktigt för rättvisan skull är inte att alla fall behandlas likadant, utan snarare att liknande fall behandlas likadant.
På dessa grunder och med beaktande av maktfördelningen inom medlemsstaterna, skulle det vara oacceptabelt att inte tillåta straffrättsliga och förvaltningsmässiga åtgärder när det gäller de här frågorna.
I och med denna protest anser jag att vi kan komma långt när det gäller att fastställa principen om likabehandling som, tillsammans med åtgärder som inrättande av regionala rådgivande organ, kommer att göra mycket för att inge förtroende för den gemensamma fiskeripolitiken hos våra fiskesamhällen.
Vi ser fram emot kommissionärens detaljerade förslag om den här frågan.
Kommissionären kan vara säker på att vi kommer att granska dem noggrant.
