# ID: svediakorp-gov427658
# author: Busk (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 710
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Kommissionen har nyligen lagt fram reformförslaget om den framtida fiskeripolitiken, och i det sammanhanget är kommissionens rapport om uppföljningen av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, som mitt betänkande behandlar, ett mycket viktigt redskap.
Vi måste utnyttja alla våra erfarenheter av den hittills förda fiskeripolitiken, så att den framtida fiskeripolitiken kan leda till en rad klara förbättringar.
Det är nödvändigt med förbättringar, för det finns alltför många luckor i den hittills förda fiskeripolitiken.
Ett av de klaraste exemplen är FUP-programmen, som inte har möjliggjort en effektiv kontroll av antalet fiskefartyg, inte har lett till den nödvändiga minskningen av flottan och inte heller medfört någon effektiv kontroll av flottans reella kapacitet.
Vissa medlemsstater har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser att underrätta kommissionen om sina fartygs fiskeriprestation eller har bara gjort det tillfälligtvis under den period som kommissionens rapport behandlar.
Tyvärr finns det mycket stora inbördes skillnader i fråga om medlemsstaternas sätt att uppfylla villkoren och därmed också kraven på inrapportering av fångster till kommissionen.
Alltför många medlemsstater slarvar helt enkelt för mycket med att uppfylla sina förpliktelser enligt den gemensamma fiskeripolitiken.
Det gäller också inrapportering av uppgifter, tillämpning av gemensamma beslut och användning av tillräckliga resurser för att garantera ett fullständigt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.
För att garantera genomförandet av en gemensam fiskeripolitik är det helt enkelt nödvändigt att kräva att systemet i fråga om kontroll och bevakning och systemet med inrapportering sköts på ett fullt korrekt sätt i alla medlemsstater.
Det är också nödvändigt av andra skäl, i synnerhet för att vinna fiskarnas stöd och respekt för de politiska insatser som beslutas.
Fiskarna måste också få garantier för att denna politik genomförs på likartat sätt i alla medlemsstater.
Ansvaret för kontrollen av gemenskapslagstiftningens tillämpning i enlighet med gemenskapens principer vilar naturligtvis på medlemsstaterna.
Mycket tyder på att medlemsstaterna behöver något större hjälp för att kunna uppfylla detta ansvar, och gemenskapen har i sista hand det övergripande ansvaret för att genomförandet sker på ett tillfredsställande sätt.
Medlemsstaterna har fastställt rättsliga ramar för kontroll och utsett behöriga myndigheter i enlighet med traditionerna inom deras respektive rättsliga och administrativa system.
Medlemsstaterna har dessutom tilldelat fiskeriinspektörer rättsliga kontrollbefogenheter och även befogenhet att tillgripa sanktioner.
Därmed borde egentligen allting vara i sin ordning, grundvalen är i varje fall i ordning, de nationella myndigheterna klarar av att administrera gemenskapsbeslutet; men tyvärr måste vi konstatera i kommissionens rapport att det finns alltför stora skillnader, och det gör naturligtvis att fiskarna känner att de behandlas olika inom gemenskapen.
I kommissionens rapport har jag också fäst mig vid att fiskeriinspektörerna är för dåligt utbildade.
Jag kan rent av läsa mellan raderna att det finns en del fiskeriinspektörer som inte ens kan se skillnaden på en sill och en skarpsill.
Om jag har rätt i det, om det är så, så är det sannerligen något man måste ta tag i - inte minst med tanke på att den utbildning inspektörerna får delvis är finansierad av EU.
Så det är helt enkelt fullständigt oacceptabelt att kommissionen har kunnat konstatera att det råder en flagrant brist på utbildning och erfarenhet om hur man skall utföra den grundläggande kontrollen av hur de gällande gemenskapsreglerna efterlevs.
Det är hög tid att vi förmår medlemsstaterna att ge sina förpliktelser högre prioritet.
Det handlar om att effektivisera ansvarsfördelningen nationellt, så att övervakning, inspektion och kontroll inte, som det t.ex. är i ett visst land, delas mellan sju myndigheter, vilket får till följd att ingen står för det reella ansvaret.
Uppföljningen av överträdelserna måste vara effektiv, och man måste avsätta tillräckliga resurser för att övervakning och inspektion skall fungera på rätt sätt.
Jag har föreslagit kommissionen att man skall tänka ut ett belöningssystem, t.ex. i form av extra kvoter, till de medlemsstater som efterlever gemenskapslagstiftningen, och naturligtvis också att man skall införa en rad kraftigare sanktioner mot de länder som inte följer reglerna.
Herr kommissionär!
Jag är ganska övertygad om att nyckeln till framgång för vår fiskerireform ligger på kontrollområdet.
