# ID: svediakorp-gov427653
# author: McKenna (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Sydostatlanten är ett av de sista områdena av världens hav där det inte finns några regionala fiskeorganisationer.
Det var för att fylla detta behov som den nya konventionen om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna i Sydostatlanten antogs i april 2001, genom vilken Fiskeorganisationen för Sydostatlanten (SEAFO) kommer att inrättas.
Hittills har endast Namibia ratificerat konventionen.
Förhoppningsvis kommer parlamentets röst i morgon påskynda Europeiska gemenskapernas ratificering av konventionen.
Då behövs det endast en ratificering till för att konventionen skall kunna träda i kraft.
Syftet med SEAFO är att se till att man kan bevara fisket på lång sikt, och skapa ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Sydostatlanten, utanför Angolas, Namibias och Sydafrikas nationella behörighet.
Det omfattar fisk, blötdjur, kräftdjur och andra stationära arter, men inte långvandrande arter, vilka täcks av ICCAT.
Betänkandet innehåller litet grundläggande bakgrundsmaterial som jag kort kommer att ta upp.
De fiskebestånd som är av kommersiell vikt för närvarande är kummel, taggmakrill, sardineller och ansjovis.
De flesta av dessa fångas dock i nationella vatten.
Kommissionen föreslår att alla fångster i öppet hav utanför SEAFO-området skall vara små.
Vilka arter kommer då SEAFO att få rätt att förvalta?
I andra delar av världen överexploateras och töms fiskbestånden i kustvattnen gradvis och fiskeindustrin har i allt högre grad börjat gå över till djuphavsarter.
På många ställen är fisket efter dessa arter helt oreglerat, men dessa fiskars särdrag innebär att de är mycket känsliga för överfiske.
De växer långsamt.
De lever länge och lever ofta i relativt täta stim med mycket begränsad spridning.
Det har under årens lopp upprepade gånger kunnat visas att detta fiske bäst kan beskrivas som rena? gruvdriften?, med tanke på hur snabbt fiskbestånden tömts.
I vattnen i Sydostatlanten finns det ett antal bestånd av djuphavsarter, inbegripet australisk tandnoting, atlantisk soldatfisk, oreo dory-fisk och djuphavsräkor.
För närvarande finns det endast mycket preliminär information om dessa arters biologiska natur och deras antal.
Detta borde i sig själv ge upphov till oro.
Emellertid är det faktum att förvaltningsmetoder nyligen har avtalats för åtminstone några av djuphavsbestånden uppmuntrande.
I mitt betänkande tar jag upp några områden, där kriterierna, även om de är strängare än några tidigare konventioner, faktiskt är lägre än FN: s avtal om fiskbestånd.
En av de viktigaste är förmodligen hänvisningen till försiktighetsprincipen, vilken påtagligt har reducerats i jämförelse med den nya konvention som nyligen undertecknades för tonfisk.
Detaljer om detta finns i mitt betänkande.
Ett värdefullt inslag i SEAFO-konventionen är dock de interimistiska åtgärderna för övervakning, kontroll och efterlevnad, vilka skall välkomnas.
Om SEAFO kommer att uppfylla de höga förväntningarna och de ambitiösa målen eller inte återstår att se.
En regional fiskeorganisations framgång beror till fullo på avtalsparternas politiska vilja.
Därför känner jag viss oro över Europeiska unionens agerande.
Tyvärr, och detta skall Europeiska unionen skämmas för, finns det åtskilliga exempel, som sträcker sig över många år och som omfattar många organisationer, där Europeiska unionen inte har fogat sig efter de vetenskapliga råden från de regionala fiskeorganisationerna.
I detta avseende ger de tidigare erfarenheterna inte anledning till optimism om att Europeiska unionen kommer att göra allt som står i dess avsevärda makt för att främja bevarande av fiskeresurser i Sydostatlanten.
Jag hoppas att Europeiska unionen kommer att tänka om när det gäller den här frågan.
Jag önskar den nya SEAFO-organisationen all framgång i förvaltandet av dess fiske.
Jag hoppas att Europeiska unionen agerar som en konstruktiv kraft på det här området.
