# ID: svediakorp-gov427641
# author: Berenguer Fuster (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 690
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För cirka två år sedan hölls i Bryssel några dagar då man firande tioårsdagen av förordningen (EEG) nr 4064 / 89 om kontroll av företagskoncentrationer.
Under dessa dagar uttalade sig alla med en enhällighet, som på sätt och vis verkar underlig då det handlar om expertbedömningar, till förmån för denna förordnings föredömlighet.
Jag håller med om dessa uppfattningar och också denna positiva bedömning.
När det sedan handlar om att lägga fram förslaget om ändring av förordningen finns det en uppfattning som bör tas upp från början.
Den positiva bedömningen hindrar inte att man kan föreslå delvisa ändringar eller anpassningar till de behov som uppkommit i praktiken, men reformerna kommer ändå att vara begränsade.
I förordning (EEG) nr 4064 / 89 föreslås att vissa frågor bör omprövas då tio år gått sedan direktivet trätt i kraft.
Efter denna frist har kommissionen gjort en grönbok där det föreslås att man inte bara skall analysera de punkter som föreslås i förordningen, utan alla de som möjliggör en aktualisering av texten.
Det är ett mycket positivt initiativ som kommissionen bör gratuleras till.
Kanske handlar de viktigaste punkterna i den grönbok vi talar om definitionen av tröskelvärden för att transaktionen skall vara av gemenskapskaraktär, och för det andra under vilka förutsättningar en koncentration som anmälts till kommissionen skall kunna hänskjutas till nationella myndigheter för analys och beslut, och motsatsvis när en transaktion som anmälts av de nationella myndigheterna tillsammans skall kunna hänskjutas till kommissionen.
I den första av dessa punkter föreslår kommissionen att koncentrationen skall ha en gemenskapsdimension då den kan anmälas i tre eller fler länder, och utelämna de komplicerade procedurreglerna i förordningens artikel 1.3.
Vissa nationella konkurrensmyndigheter har uttryckt sin uppfattning om ändringen av nämnda stycke, eller snarare ersättningen av detta med kriterier som inte är desamma som kommissionens.
Vi kan inte hålla med om dessa invändningar.
Regeln om automatisk tilldelning av behörigheter som kommissionen föreslår ger större tydlighet och enkelhet, främjar enhetlighet i bedömningskriterierna, ökar den rättsliga säkerheten och sparar kostnader för företagen.
Därför stöder vi det fullständigt.
Det andra stycket om hänskjutande av ärenden är av större komplexitet och därför ger Europaparlamentet och utskottet för ekonomi och valutafrågor några förslag.
Det första handlar om det lämpliga i att parterna visar att de är överens om att låta kommissionen hänskjuta ärendet till en eller flera nationella myndigheter.
Om det enhetliga förfarandet visar sig vara effektivare och sparar pengar för företaget, torde det inte vara så att företagen genom möjligheten att hänskjuta frågan skall kunna tvingas att handlägga olika ärenden mot sitt kriterium.
I ett andra stycke varnar Europaparlamentet kommissionen för det problem som uppstår när hänskjutandet kan ske, då det slutliga beslutet är upp till politiska organ istället för oberoende myndigheter.
Man måste tänka på att beslut i flera medlemsstater, som i t.ex. min, tas av en politisk myndighet, dvs. regeringen.
Därför kan kriterierna för huruvida man kan anta eller avslå en koncentration vara andra än de för analysen av påverkan på konkurrensen och dess möjliga effektivitet.
Nyligen underströk kommissionär Monti i en intervju som publicerades i pressen i mitt land de påtryckningar regeringarna gör i konkurrensärenden.
Man behöver inte vara särskilt klyftig för att gissa vilken dessa regeringars inställning är om det är de själva som skall ta beslutet.
Europeiska socialdemokratiska gruppen har två ändringsförslag.
Det första av dem handlar om att behovet att bibehållande eller skapande av anställningar skall finnas bland de effekter som kan kompensera påverkan av en koncentration på konkurrensen.
Det handlar egentligen om tolkningen av principen om? failing company defence?, som redan tillämpats av kommissionen och vi menar att en spegling av detta i texten förbättrar betänkandet.
Jag anser också att innehållet i det andra ändringsförslaget förbättrar texten.
Det begär att inte bara konkurrenterna utan också konsumenterna skall ses som intressenter i konkurrensärenden, och i vissa fall drabbade arbetstagares ombud.
